Rubriken från förra gången gäller visst fortsättningsvis också.
I fredags bakade jag mest hela dagen. Det blev allt från saffransbröd till misslyckad fudge. Jag var nöjd men trött på kvällen så Edvin och jag hoppade i säng redan vid 22 tiden.
Straxt efter tolv vaknar jag av att sängen gungar och det gör sjukt ont i min vänstra axel upp mot käken och nacken. När jag ska gå på toaletten får jag hålla mig i väggarna för att det snurrar så mycket. Jag går tillbaka till sängen och försöker somna om men det går bara inte.
Jag ringer 1177 som tycker att jag ska åka in till sjukan för säkerhetsskull. Så det var bara att ringa hem Andreas från jobbet och väcka Edvin. Väl nere i Västervik görs undersökningar och dom tycker att jag ska stanna över natten. Stackar Andreas och Edvin fick äntligen åka hem och sova vidare.
Jag kom i säng runt 3, 05,30 kom dom in och tog blodtryck osv. Inte mycket sömn där inte! Däremot var blodtrycket sjukt lågt igen 90/50. Läkaren sa att hade jag dessutom haft feber så hade man sagt att kroppen är i chock. Fast då har man hög puls men min puls var väldigt låg istället.
Så nu slutar jag med blodtrycksmedicinen helt =)
Jag ska även sluta med blodfettsmedicinen då mitt kolesterol är för lågt. Positivt!
Läkaren ville utesluta allt som kunde vara farligt så när jag kom in gjordes först ett ekg som såg bra ut och i går fick jag röntga hjärnan men dom hittade inget där heller ;)
Yrseln beror troligen dels på blodtrycket men även på min axel som bråkar. Jag har haft ont till och från i den en längre tid men nu måste jag väl ta ett ordentligt tag i det. Jag ska även gå och kolla synen det är ju ett tag sen sist...
Jag måste ta ställning till hur mycket det är värt att vara kvar i min maskin på jobbet. Får jag inte rätt hjälpmedel måste jag nog lämna den. Det svider i hjärtat för jag trivs väldigt bra i min maskin men hur jag mår måste gå först. Förhoppningsvis är det ju en lyft på gång men frågan är hur länge man ska vänta ut dom. Jag har ju bara tjatat ett ganska bra tag... Ta 16kg och lyft det 120-140 gånger på 8 timmar så ska du se att det går ganska fort att få ont.
Sen är det ju ändå så att money talks jag förlorar 2500kr om jag lämnar 5skiftet plus att vi då måste ha barnomsorg så det känns som om det blir för mycket pengar att förlora men återigen... Hälsan måste ju gå först...
söndag 15 december 2013
onsdag 11 december 2013
Det blir sällan som man tänkt sig
Nä jag har väl gjort hälften av det jag hade förutsatt mig denna vecka =( Klockan springer i från mig och det händer oförutsedda saker mest hela tiden.
Tider tillkommer och andra ändras blä och pannkaka av allt! I dag hade jag tänkt åka på julbord på jobbet men så blev tiden hos sköterskan ändrad och det hände lite annat som gjorde att det sket sig.
Sista chansen är i morgon men då ska jag ha party på kvällen och känner att det blir allt för stressigt så då skiter jag i det istället! Jag får väl vänta på köttbullarna och prinskorven till julafton.
Blodtrycket låg för högt i dag också (130/89) så sköterskan ska prata med läkaren om vi ska ändra lite på medicineringen. Däremot låg kolesterolet för lågt (!) så dom tabletterna ska jag kanske sluta med istället. Det är ett styr mä´t.
Nu blir det väl snarklådan så kanske kanske jag kan få nått gjort i morgon men jag känner mig sjukt stressad! Det är mycket jag VILL hinna med det är mycket jag MÅSTE göra åååhh har jag för höga krav på mig själv eller är jag bara jävligt lat?
Tider tillkommer och andra ändras blä och pannkaka av allt! I dag hade jag tänkt åka på julbord på jobbet men så blev tiden hos sköterskan ändrad och det hände lite annat som gjorde att det sket sig.
Sista chansen är i morgon men då ska jag ha party på kvällen och känner att det blir allt för stressigt så då skiter jag i det istället! Jag får väl vänta på köttbullarna och prinskorven till julafton.
Blodtrycket låg för högt i dag också (130/89) så sköterskan ska prata med läkaren om vi ska ändra lite på medicineringen. Däremot låg kolesterolet för lågt (!) så dom tabletterna ska jag kanske sluta med istället. Det är ett styr mä´t.
Nu blir det väl snarklådan så kanske kanske jag kan få nått gjort i morgon men jag känner mig sjukt stressad! Det är mycket jag VILL hinna med det är mycket jag MÅSTE göra åååhh har jag för höga krav på mig själv eller är jag bara jävligt lat?
måndag 9 december 2013
Ny frilla
Belöningen till mig själv när jag hade gått ner 15kg fick jag i dag... En ny frilla... Om jag är nöjd? Det märker jag i morgon när jag ska försöka få ordning på det själv ;)
Nu är det frivecka igen, äntligen! Eftermiddagsveckan var tuff min vänstra axel är inte riktigt samarbetsvillig och värker en del när jag har jobbat så många dagar i rad. Men nu har jag sparkat lite på min chef så jag ska få bättre hjälpmedel vid maskinen. Står man och lyfter 16kg 140-160 gånger per skift så behöver man ha riktiga hjälpmedel det borde dom fatta tycker jag!
Men nu glömmer vi drömfabriken några dagar och koncentrerar oss på julstöket. Denna vecka måste allt ske, det ska slås in paket, städas, bakas, pyntas, handlas och där emellan ska jag ha party, verka hästarna, käka julbord, kolla blodtrycket, umgås med min älskade familj och kanske om jag hinner försöka vila lite. Jag hoppas även på en omgång kortspel någon kväll, jag känner nämligen att jag kommer vinna (igen)
Men jag har en plan, jag börjar i morgon med att slå in alla julklappar (jag har faktiskt 1 eller 2 kvar att köpa -shit miss av mig) det borde jag hinna med innan hovis kommer. Därefter har säkert Andreas vaknat (han bytte skift så han jobbar natt även denna vecka)så då kan jag sätta fart och städa och kanske pynta lite.
Onsdagen är det blodtryckskontroll och julbord. Torsdag är det party på kvällen så städningen fortsätter väl på dagen. Fredag tänkte jag ta en rejäl bakdag. Vi skulle ju bjuda på kafferep i mellandagarna och då har jag utlovat minst 7 sorters kakor så det är väl bäst att sätta fart och baka =) Trist bara att frysen är full... Kanske får skaffa oss en till. Har du en box att sälja oss så hojta till!
Dumma jag råkade gå med i en grupp på Facebook där dom bakar en massa härliga kakor och godis. Snacka om att man blir sugen på att baka. Jag är faktiskt inte så sugen på att käka det men jag vill baka härligt goda kakor att bjuda mina nära och kära på.
Nu har jag bara 1,5 kg kvar till mitt -20kg mål! Sjukt! Jag mår som en prinsessa äter (nästan) allt jag vill, är pigg, glad och tänker knappt på att jag är opererad! Jag gör lite magövningar men i övrigt har jag inte kommit igång med någon nämnvärd träning. Det borde jag väl men jag prioriterar inte det just nu. Tankarna finns men planeringen har inte funkat riktigt hela vägen.
Däremot märker jag att jag inte längre drar mig lika mycket för att gå om jag ska någonstans. Jag kan till exempel gå till affären istället för att ta bilen som jag alltid gjorde förut. Bara det känns helt fantastiskt.
Idag var jag på Lindex och provade jeans bara för skojsskull... 2 storlekar fick jag gå ner *dansar och ler* Men jag köpte inga... nästa månad kanske jag kan köpa 3 storlekar mindre.
Nu är det frivecka igen, äntligen! Eftermiddagsveckan var tuff min vänstra axel är inte riktigt samarbetsvillig och värker en del när jag har jobbat så många dagar i rad. Men nu har jag sparkat lite på min chef så jag ska få bättre hjälpmedel vid maskinen. Står man och lyfter 16kg 140-160 gånger per skift så behöver man ha riktiga hjälpmedel det borde dom fatta tycker jag!
Men nu glömmer vi drömfabriken några dagar och koncentrerar oss på julstöket. Denna vecka måste allt ske, det ska slås in paket, städas, bakas, pyntas, handlas och där emellan ska jag ha party, verka hästarna, käka julbord, kolla blodtrycket, umgås med min älskade familj och kanske om jag hinner försöka vila lite. Jag hoppas även på en omgång kortspel någon kväll, jag känner nämligen att jag kommer vinna (igen)
Men jag har en plan, jag börjar i morgon med att slå in alla julklappar (jag har faktiskt 1 eller 2 kvar att köpa -shit miss av mig) det borde jag hinna med innan hovis kommer. Därefter har säkert Andreas vaknat (han bytte skift så han jobbar natt även denna vecka)så då kan jag sätta fart och städa och kanske pynta lite.
Onsdagen är det blodtryckskontroll och julbord. Torsdag är det party på kvällen så städningen fortsätter väl på dagen. Fredag tänkte jag ta en rejäl bakdag. Vi skulle ju bjuda på kafferep i mellandagarna och då har jag utlovat minst 7 sorters kakor så det är väl bäst att sätta fart och baka =) Trist bara att frysen är full... Kanske får skaffa oss en till. Har du en box att sälja oss så hojta till!
Dumma jag råkade gå med i en grupp på Facebook där dom bakar en massa härliga kakor och godis. Snacka om att man blir sugen på att baka. Jag är faktiskt inte så sugen på att käka det men jag vill baka härligt goda kakor att bjuda mina nära och kära på.
Nu har jag bara 1,5 kg kvar till mitt -20kg mål! Sjukt! Jag mår som en prinsessa äter (nästan) allt jag vill, är pigg, glad och tänker knappt på att jag är opererad! Jag gör lite magövningar men i övrigt har jag inte kommit igång med någon nämnvärd träning. Det borde jag väl men jag prioriterar inte det just nu. Tankarna finns men planeringen har inte funkat riktigt hela vägen.
Däremot märker jag att jag inte längre drar mig lika mycket för att gå om jag ska någonstans. Jag kan till exempel gå till affären istället för att ta bilen som jag alltid gjorde förut. Bara det känns helt fantastiskt.
Idag var jag på Lindex och provade jeans bara för skojsskull... 2 storlekar fick jag gå ner *dansar och ler* Men jag köpte inga... nästa månad kanske jag kan köpa 3 storlekar mindre.
lördag 30 november 2013
Wihoo!
Jag är inte längre fet utan "bara" överviktig! Vilken underbar känsla!
Efter förra lördagens dumping har jag varit lite försiktigare med sötsaker och klarat mig fint.
Jag mår helt suveränt förutom en sak... Mitt hår är så tunt nu så jag gråter nästan när jag ser mig i spegeln eller tar i det :( Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det. Vad tror ni ska jag trots min motvilja kapa av det? Jag vill inte men det börjar kännas så stripigt och tunt att det ser eländigt ut.
Nå ja nog om det.
I dag är det första advent och Edvin och jag sitter och väntar på att julkalendern ska börja på tvn. Stjärnor och gardiner åkte upp igår och sen får det väl bli att julpynta mer på friveckan.
Vi har fått många frågor om vad barnen önskar sig i julklapp... Jag har tjatat på dom att dom ska skriva önskelistor men dom har inte "haft tid" (enligt dom själva dagens stressade ungdom <3) Men några förslag har jag ändå.
Edvin ska få ett Nintendo ds så han vill säkert ha spel till det. Här är ett förslag som han skulle älska!
Gabriel har fått ett nytt rum och önskar sig påslakanset/överkast med crossar på.
Selma vill ju alltid ha hästsaker eller smink.
Någon dag när jag har gott om tid ska jag ta en diskussion med er om en sak... Påminn mig om jag glömmer det.
Efter förra lördagens dumping har jag varit lite försiktigare med sötsaker och klarat mig fint.
Jag mår helt suveränt förutom en sak... Mitt hår är så tunt nu så jag gråter nästan när jag ser mig i spegeln eller tar i det :( Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det. Vad tror ni ska jag trots min motvilja kapa av det? Jag vill inte men det börjar kännas så stripigt och tunt att det ser eländigt ut.
Nå ja nog om det.
I dag är det första advent och Edvin och jag sitter och väntar på att julkalendern ska börja på tvn. Stjärnor och gardiner åkte upp igår och sen får det väl bli att julpynta mer på friveckan.
Vi har fått många frågor om vad barnen önskar sig i julklapp... Jag har tjatat på dom att dom ska skriva önskelistor men dom har inte "haft tid" (enligt dom själva dagens stressade ungdom <3) Men några förslag har jag ändå.
Edvin ska få ett Nintendo ds så han vill säkert ha spel till det. Här är ett förslag som han skulle älska!
Gabriel har fått ett nytt rum och önskar sig påslakanset/överkast med crossar på.
Selma vill ju alltid ha hästsaker eller smink.
Någon dag när jag har gott om tid ska jag ta en diskussion med er om en sak... Påminn mig om jag glömmer det.
lördag 23 november 2013
Fy sjutton!
Så styrigt det kan bli! Efter att ha sovit 20 timmar på två dygn och ätit bra mat i rätt tid kände jag mig fit for fight igen. Glad i hågen styrde jag kosan mot mitt kära Ljunghäll för att riva av dom 12 sista timmarna...
Jag hann jobba i knappt 2 timmar, sen ringer min mamma och säger att Selma har så ont i magen att hon inte kan äta.
Jag hade kanske inte reagerat lika mycket om allt varit som vanligt men nu hade Selma ramlat av en häst ganska rejäl på lördagen. Hon landade på magen och klagade på att hon hade ont i höften. Efter det var hon hos sin far så jag hade inte haft så mycket kontakt med honom utan var säker på att han skulle höra av sig om hon blev sämre.
Men men nu var det mormor/mamma som ringde och vi beslutade att ringa 1177. Där tyckte dom absolut att hon skulle undersökas så det var bara att stämpla ut och sätta sig i bilen.
Väl nere i Västervik (ja våran hälsocentral är stängd på helger och kvällar skulle du skada dig en vardag så måste du planera det noga då dom helst inte tar emot akutfall...nå ja sidospår det där...) tog dom mycket väl hand om Selma. Dom undersökte henne noga och gjorde en skiktröntgen. Röntgen visade inget alarmerande men dom ville att vi skulle stanna kvar för fortsatt utredning nästa dag. Klockan 2 på natten fick vi ett rum med en säng så hård så det var som att ligga direkt på ett plankgolv! Aaaooo som faan sa mina höfter när jag vaknade.
Selma fick inte äta så hon fick dropp. Till sist verkade smärtan sakta klinga ut och hon fick börja äta. Någon förklaring till smärtorna fick vi aldrig men det var ju skönt att det gick över och inte verkar ha med ridolyckan att göra.
När jag kom hem var det bara att kasta sig över tapeterna som skulle upp i vardagsrummet. Tiden rusar iväg när man håller på med sånt tycker jag. Nu var jag inte helt överens med dom här tapeterna, det var papperstapet som skulle svälla och läggas omlott... Omodernt helvete!
Men si nu hänger dom där till sist =)
Onsdagen var det dags för möte på BUP i Västervik. Nu verkar det som om dom vill ändra på pojkens diagnos, vi får väl se vad som händer framöver. Jag tyckte läkaren var väldigt bra, kompetent och saklig.
Efter mötet kastade vi oss in i bilen och drog till min älskade syster och hennes man i Alingsås. Det var dags för Magnus den store på Rondo! Asroligt! Verkligen! Jag gillar verkligen att gå på uppträdande och liknande =) (ett tips till er;))
Synd bara att vi inte hann umgås mer med syster och svågern.
På torsdagsmorgonen när vi slog upp våra blå (dryga timmen senare än tänkt) så låg det snö på marken!!! WTF! Hatar snö!
Nå ja en snabb frulle sedan iväg mot Ullared =) Å jäklar vilken dag det blev!!! Dom flesta julklapparna inhandlade, inte alls mycket folk och en go å glad älskad make!
Natten till bringade vi på hotell Strandbaden i Falkenberg. Ett superfint hotell rummet var lite litet men allt var rent å fräscht å fint.
Listor skrev och det räknades en hel del den kvällen. Fredagen skulle ägnas åt att inhandla det allra sista.
Efter en gigantisk hotellfrukost begav vi oss åter mot Gekås.
Fredagen bjöd på lite mer folk men det var fortfarande framkomligt och vi hittade allt vi tänkt oss (utom kopparfatet som jag glömde kolla efter :( )
Så nu är alla julklappar inköpta och är gömda någonstans i huset och väntar på att bli inslagna =)
Skönt att det är klart i alla fall.
I dag har jag mest plockat och städat, vi har flyttat Gabriels rum upp till det som var kontor och kontoret ska mer till källaren... Rörigt blir det men snart så tar det kanske form.
Jag har varit lite kaxig och ätit lite onyttigheter när vi varit iväg. Det har funkat bra jag har varken somnat, spytt eller fått ont i magen så katig som jag är vågade jag mig på att köpa lite lördagsgodis idag... Nu vet jag hur det känns att dumpa...
Jag hann jobba i knappt 2 timmar, sen ringer min mamma och säger att Selma har så ont i magen att hon inte kan äta.
Jag hade kanske inte reagerat lika mycket om allt varit som vanligt men nu hade Selma ramlat av en häst ganska rejäl på lördagen. Hon landade på magen och klagade på att hon hade ont i höften. Efter det var hon hos sin far så jag hade inte haft så mycket kontakt med honom utan var säker på att han skulle höra av sig om hon blev sämre.
Men men nu var det mormor/mamma som ringde och vi beslutade att ringa 1177. Där tyckte dom absolut att hon skulle undersökas så det var bara att stämpla ut och sätta sig i bilen.
Väl nere i Västervik (ja våran hälsocentral är stängd på helger och kvällar skulle du skada dig en vardag så måste du planera det noga då dom helst inte tar emot akutfall...nå ja sidospår det där...) tog dom mycket väl hand om Selma. Dom undersökte henne noga och gjorde en skiktröntgen. Röntgen visade inget alarmerande men dom ville att vi skulle stanna kvar för fortsatt utredning nästa dag. Klockan 2 på natten fick vi ett rum med en säng så hård så det var som att ligga direkt på ett plankgolv! Aaaooo som faan sa mina höfter när jag vaknade.
Selma fick inte äta så hon fick dropp. Till sist verkade smärtan sakta klinga ut och hon fick börja äta. Någon förklaring till smärtorna fick vi aldrig men det var ju skönt att det gick över och inte verkar ha med ridolyckan att göra.
När jag kom hem var det bara att kasta sig över tapeterna som skulle upp i vardagsrummet. Tiden rusar iväg när man håller på med sånt tycker jag. Nu var jag inte helt överens med dom här tapeterna, det var papperstapet som skulle svälla och läggas omlott... Omodernt helvete!
Men si nu hänger dom där till sist =)
Onsdagen var det dags för möte på BUP i Västervik. Nu verkar det som om dom vill ändra på pojkens diagnos, vi får väl se vad som händer framöver. Jag tyckte läkaren var väldigt bra, kompetent och saklig.
Efter mötet kastade vi oss in i bilen och drog till min älskade syster och hennes man i Alingsås. Det var dags för Magnus den store på Rondo! Asroligt! Verkligen! Jag gillar verkligen att gå på uppträdande och liknande =) (ett tips till er;))
Synd bara att vi inte hann umgås mer med syster och svågern.
På torsdagsmorgonen när vi slog upp våra blå (dryga timmen senare än tänkt) så låg det snö på marken!!! WTF! Hatar snö!
Nå ja en snabb frulle sedan iväg mot Ullared =) Å jäklar vilken dag det blev!!! Dom flesta julklapparna inhandlade, inte alls mycket folk och en go å glad älskad make!
Natten till bringade vi på hotell Strandbaden i Falkenberg. Ett superfint hotell rummet var lite litet men allt var rent å fräscht å fint.
Listor skrev och det räknades en hel del den kvällen. Fredagen skulle ägnas åt att inhandla det allra sista.
Efter en gigantisk hotellfrukost begav vi oss åter mot Gekås.
Fredagen bjöd på lite mer folk men det var fortfarande framkomligt och vi hittade allt vi tänkt oss (utom kopparfatet som jag glömde kolla efter :( )
Så nu är alla julklappar inköpta och är gömda någonstans i huset och väntar på att bli inslagna =)
Skönt att det är klart i alla fall.
I dag har jag mest plockat och städat, vi har flyttat Gabriels rum upp till det som var kontor och kontoret ska mer till källaren... Rörigt blir det men snart så tar det kanske form.
Jag har varit lite kaxig och ätit lite onyttigheter när vi varit iväg. Det har funkat bra jag har varken somnat, spytt eller fått ont i magen så katig som jag är vågade jag mig på att köpa lite lördagsgodis idag... Nu vet jag hur det känns att dumpa...
lördag 16 november 2013
Brist?
Har haft en urusel vecka =(
I början av veckan var jag så yr när jag vaknade så jag trodde vi hade skaffat vattensäng. Jag hittade ett tips att jag kanske fick i mig för lite protein, så jag drack proteinpulver och tyckte jag mådde lite bättre. Nu stod sängen stilla när jag vaknade i alla fall.
För dig som inte vet så jobbar jag natt denna vecka. Hur jag än gör så vaknar jag vid 12 på dagen, varje dag! Somnar vid halv 8 och vaknar 12, det blir allt för få timmar men jag vet inte varför jag inte kan sova längre. Det är inget som väcker mig och jag kan verkligen inte somna om.
Jag vet inte om det är det som gjort att jag plötsligt har börjat må så dåligt. Jag är konstant yr, matt och känner mig helt förbi. Jag känner mig full och är helt slut i kroppen.
Andreas fick köra hem mig i natt för jag klarade inte av att jobba färdigt. Min plan är att stanna hemma i natt också, vila så mycket jag kan och försöka äta och dricka bra för att kanske orka med tolvtimmarspasset i morgon natt.
Jag misstänker att det är en kombination av dåligt med sömn och dåligt med näring som gör att jag mår som jag gör.
Jag försökte ringa avdelningen där jag opererades men dom var inte ett dugg intresserade av mig, hade jag problem fick jag vända mig till akuten...
Men det orkade jag inte. Jag ville ju bara bolla lite för att se vad dom hade för erfarenheter men blir jag inte bättre får jag väl ta kontakt med dietisten på måndag. Hon är ju trevlig i alla fall!
Men nu blir det proteindryck sen bingen.
(håll tummarna att min kollega vill byta skift i fortsättningen)
I början av veckan var jag så yr när jag vaknade så jag trodde vi hade skaffat vattensäng. Jag hittade ett tips att jag kanske fick i mig för lite protein, så jag drack proteinpulver och tyckte jag mådde lite bättre. Nu stod sängen stilla när jag vaknade i alla fall.
För dig som inte vet så jobbar jag natt denna vecka. Hur jag än gör så vaknar jag vid 12 på dagen, varje dag! Somnar vid halv 8 och vaknar 12, det blir allt för få timmar men jag vet inte varför jag inte kan sova längre. Det är inget som väcker mig och jag kan verkligen inte somna om.
Jag vet inte om det är det som gjort att jag plötsligt har börjat må så dåligt. Jag är konstant yr, matt och känner mig helt förbi. Jag känner mig full och är helt slut i kroppen.
Andreas fick köra hem mig i natt för jag klarade inte av att jobba färdigt. Min plan är att stanna hemma i natt också, vila så mycket jag kan och försöka äta och dricka bra för att kanske orka med tolvtimmarspasset i morgon natt.
Jag misstänker att det är en kombination av dåligt med sömn och dåligt med näring som gör att jag mår som jag gör.
Jag försökte ringa avdelningen där jag opererades men dom var inte ett dugg intresserade av mig, hade jag problem fick jag vända mig till akuten...
Men det orkade jag inte. Jag ville ju bara bolla lite för att se vad dom hade för erfarenheter men blir jag inte bättre får jag väl ta kontakt med dietisten på måndag. Hon är ju trevlig i alla fall!
Men nu blir det proteindryck sen bingen.
(håll tummarna att min kollega vill byta skift i fortsättningen)
fredag 8 november 2013
Så var friveckan över
Tiden rusar som vanligt i faslig hastighet. Det är bara måndag och fredag hela tiden tycker jag.
Veckan har varit bra. Jag har hunnit med det mesta jag hade tänkt mig.
Jag har flyttat fiskarna till deras "nya bostad"
Sen har jag även hunnit ha två Living partyn, umgåtts med trevliga människor och en drös annat kul. I morgon bär det iväg till Linköping för teamträff. Under tiden ska resten av familjen åka till Åtvidaberg och tävla med hästen. På kvällen är det innebandymatch. Vi får väl se om jag hinner hem till den.
Söndag är det dop.
Snart är det måndag och nattvecka och eftersom veckorna går så fort så är väl den också snart slut så då äör det frivecka igen =) Å den friveckan består av en massa roligheter, besök hos kära syster, Magnus Uggla, hotell Strandbaden i Fakenberg och ULLARED =)
Wihoo det ser jag verkligen fram emot. Visserligen ska vi "bara" handla julklappar men det ska ändå bli skönt att komma bort en stund. Först träffa syster med familj sen se Ugglas show och därefter bara rå om min älskade make. Vi har inte varit iväg något ensamma sen tidigt i våras (tror jag det var eller om det är ännu längre sen) Vi gjorde inte ens något på vår bröllopsdag! Så det är på tiden att vi får rå om varandra lite <3 (sen kanske inte Andreas älskar att gå på Gekås men jag får väl se till att det blir värt det för honom ;) haha)
Maten och vikten är stabilt denna vecka. Händer inte så mycket. Nu har jag börjat med lite magövningar och lite löpband. Det känns helt okej.
Veckan har varit bra. Jag har hunnit med det mesta jag hade tänkt mig.
Jag har flyttat fiskarna till deras "nya bostad"
Sen har jag även hunnit ha två Living partyn, umgåtts med trevliga människor och en drös annat kul. I morgon bär det iväg till Linköping för teamträff. Under tiden ska resten av familjen åka till Åtvidaberg och tävla med hästen. På kvällen är det innebandymatch. Vi får väl se om jag hinner hem till den.
Söndag är det dop.
Snart är det måndag och nattvecka och eftersom veckorna går så fort så är väl den också snart slut så då äör det frivecka igen =) Å den friveckan består av en massa roligheter, besök hos kära syster, Magnus Uggla, hotell Strandbaden i Fakenberg och ULLARED =)
Wihoo det ser jag verkligen fram emot. Visserligen ska vi "bara" handla julklappar men det ska ändå bli skönt att komma bort en stund. Först träffa syster med familj sen se Ugglas show och därefter bara rå om min älskade make. Vi har inte varit iväg något ensamma sen tidigt i våras (tror jag det var eller om det är ännu längre sen) Vi gjorde inte ens något på vår bröllopsdag! Så det är på tiden att vi får rå om varandra lite <3 (sen kanske inte Andreas älskar att gå på Gekås men jag får väl se till att det blir värt det för honom ;) haha)
Maten och vikten är stabilt denna vecka. Händer inte så mycket. Nu har jag börjat med lite magövningar och lite löpband. Det känns helt okej.
måndag 4 november 2013
Frivecka och belöningar!
Äntligen frivecka! Det har varit en lång jobbperiod men nu är det äntligen över. Att det har varit tufft beror inte på att det har varit tungt utan att maskinen bara har bråkat. Dagarna blir så sjukt långa när man måste vara på tå hela tiden och hela tiden lyssna så det funkar.
Denna vecka blir härlig. Idag ska Edvin och jag besöka en vän och baka pepparkakor, i morgon och på torsdag blir det Livingjobb och där emellan ska jag städa och lata mig =) Lite motion ska vi väl kunna klämma in också, ett och annat stallbesök, en Livingträff och tävling - ja denna vecka lär väl rulla på den också.
Mitt hår rasar av! Jag käkar priorin men än verkar det inte ha gjort någon verkan, eller det vet jag ju egentligen inte. Utan det hade jag kanske varit flint nu... Det är vanligt att tappa mycket hår i början efter en operation eftersom kroppen "lider" av näringsbrist. Men det är faan inte roligt!
Roligare är att jag nu har tappat nästan hälften av min övervikt! 7 hekto kvar till halvvägs. Vad tycker ni jag ska belöna mig med då?
Jag har funderat lite på det där med belöningar. Min målvikt är 65,5 kilo vilket ger ett BMI på 24,7 jag kanske aldrig når dit men det är mitt mål. När (om) jag kommer dit vill jag köpa mig en häst... Å jag ska kämpa!
Men några mindre morötter på vägen vore kanske inte så dumt. Först nu har vi halvvägs alltså -15kg (jaja jag skiter i om ni kan räkna ut hur mycket fettot vägde! Alltid roar det väl någon)
-15kg
-20kg
-25kg
-30kg -häst
Vad ska vi skriva på dom andra? Tips? Någon? Ingen?
Denna vecka blir härlig. Idag ska Edvin och jag besöka en vän och baka pepparkakor, i morgon och på torsdag blir det Livingjobb och där emellan ska jag städa och lata mig =) Lite motion ska vi väl kunna klämma in också, ett och annat stallbesök, en Livingträff och tävling - ja denna vecka lär väl rulla på den också.
Mitt hår rasar av! Jag käkar priorin men än verkar det inte ha gjort någon verkan, eller det vet jag ju egentligen inte. Utan det hade jag kanske varit flint nu... Det är vanligt att tappa mycket hår i början efter en operation eftersom kroppen "lider" av näringsbrist. Men det är faan inte roligt!
Roligare är att jag nu har tappat nästan hälften av min övervikt! 7 hekto kvar till halvvägs. Vad tycker ni jag ska belöna mig med då?
Jag har funderat lite på det där med belöningar. Min målvikt är 65,5 kilo vilket ger ett BMI på 24,7 jag kanske aldrig når dit men det är mitt mål. När (om) jag kommer dit vill jag köpa mig en häst... Å jag ska kämpa!
Men några mindre morötter på vägen vore kanske inte så dumt. Först nu har vi halvvägs alltså -15kg (jaja jag skiter i om ni kan räkna ut hur mycket fettot vägde! Alltid roar det väl någon)
-15kg
-20kg
-25kg
-30kg -häst
Vad ska vi skriva på dom andra? Tips? Någon? Ingen?
tisdag 29 oktober 2013
Okej stämpel =)
Här var det dåligt med uppdateringar... Meeen jag har haft fullt upp.
Förra veckan var ju som sagt förmiddagsvecka vilket innebär jobb 06,00-14,06 måndag -lördag. Kvällarna rusar förbi i väldig fart men vi hänger med så gott det går =)
Det var hästklippning och ridning och en massa annat på schemat.
Söndagen var ledig men då kunde jag ju passa på att jobba lite med Living så det blev ett party på kvällskvisten. Bra försäljning en ny värdinna och bäst av allt - trevliga människor! Det är verkligen underbart att ha dom här inredningspartyna! Nu drar snart rean igång också så håll ögonen öppna.
Denna vecka kör vi eftermiddag tyvärr. Hade gärna varit ledig eftersom barnen har höstlov men det går ju inte :(
Igår hade vi mer eller mindre ungdomsgård här på Kvarngatan det var närmare tio ungar som huserade här. Jättekul men oj vilket liv dom för! Två stannade över natt och flera av dom kom tillbaka idag =)
Däremot så "körde vi ut dom" när vi skulle åka i väg till Västervik och vara borta länge. Hoppas dom inte tog illa upp utan förstår att dom är välkomna tillbaka när vi är hemma igen.
I dag var det dags för 6 veckorskontroll. Lite nervöst var det allt, jag upplever att det går lite sakta... Där fick jag dock inte så mycket medhåll. Dietisten tyckte att jag skötte mig bra viktmässigt men jag får i mig för lite fett och för lite fibrer. Hon gav mig lite tips hur jag ska komma tillrätta med det så nu kör vi. Becel på grövre knäckemacka och en matsked olja i maten två gånger varje dag så löser vi det. Nu är det ett halvår till nästa kontroll.
Jag har gått från ett bmi på drygt 35 till ett bmi på drygt 30 PÅ 6 VECKOR! Det är bara att inse att sakta går det faan inte!
Jag vill till sist visa er en bild på hur jag startar min dag.
En näve karameller och en grogg katrinplommonjuice =) Smarrigt
Förra veckan var ju som sagt förmiddagsvecka vilket innebär jobb 06,00-14,06 måndag -lördag. Kvällarna rusar förbi i väldig fart men vi hänger med så gott det går =)
Det var hästklippning och ridning och en massa annat på schemat.
Söndagen var ledig men då kunde jag ju passa på att jobba lite med Living så det blev ett party på kvällskvisten. Bra försäljning en ny värdinna och bäst av allt - trevliga människor! Det är verkligen underbart att ha dom här inredningspartyna! Nu drar snart rean igång också så håll ögonen öppna.
Denna vecka kör vi eftermiddag tyvärr. Hade gärna varit ledig eftersom barnen har höstlov men det går ju inte :(
Igår hade vi mer eller mindre ungdomsgård här på Kvarngatan det var närmare tio ungar som huserade här. Jättekul men oj vilket liv dom för! Två stannade över natt och flera av dom kom tillbaka idag =)
Däremot så "körde vi ut dom" när vi skulle åka i väg till Västervik och vara borta länge. Hoppas dom inte tog illa upp utan förstår att dom är välkomna tillbaka när vi är hemma igen.
I dag var det dags för 6 veckorskontroll. Lite nervöst var det allt, jag upplever att det går lite sakta... Där fick jag dock inte så mycket medhåll. Dietisten tyckte att jag skötte mig bra viktmässigt men jag får i mig för lite fett och för lite fibrer. Hon gav mig lite tips hur jag ska komma tillrätta med det så nu kör vi. Becel på grövre knäckemacka och en matsked olja i maten två gånger varje dag så löser vi det. Nu är det ett halvår till nästa kontroll.
Jag har gått från ett bmi på drygt 35 till ett bmi på drygt 30 PÅ 6 VECKOR! Det är bara att inse att sakta går det faan inte!
Jag vill till sist visa er en bild på hur jag startar min dag.
En näve karameller och en grogg katrinplommonjuice =) Smarrigt
tisdag 22 oktober 2013
Förmiddagsvecka...
Åhhh segheten själv på morgonen! Att det kan vara så svårt att komma upp ur sängen! Men upp kommer jag vare sig jag vill eller inte. Å sen bär det av till jobbet, jag är nog inte alltid vaken men bilen hittar ju själv som tur är ;)
Denna vecka har jag provat spagetti och köttfärssås, mumsigt värre =)Många opererade har svårt för pasta men jag tog bara väldigt lite och åt sjukt långsamt och det gick bra! Så härligt tycker jag. Igår var det kyckling och potatisgratäng, kycklingen var inlindad i bacon och jag vet inte om det var det som gjorde att jag fick lite ont i magen senare på kvällen. Inte mycket ont utan mer som lite obehag.
Jag tycker maten fungerar alldeles utmärkt jag äter "som vem som helst" tre huvudmål frukost, lunch och middag däremellan äter jag mellanmål och ett extra mål på kvällen som oftast består av en knäckemacka med mjukost eller en proteindrink beroende på om jag ätit bra på dagen.
Hittills har jag klarat allt jag har testat. Det kan ju iof bero på att jag provar så lite av allt som är nytt. Lite feg är man ju...
Lite märkligt är det för när jag jobbar står vågen helt stilla men under friveckan gick jag ner. Jag undrar vad det kommer sig av? Förslag?
Nu har jag beställt nått som förhoppningsvis ska få huden att hänga med på viktminskningen också. Hoppas det kan hjälpa lite iaf. Sen käkar jag priorin för att slippa bli flint, hoppas det också börjar verka innan jag tappar hela kalufsen...
Jag har starka funderingar på att sätta upp delmål men har lite dålig fantasi. Hjälp mig! Slutmålet är klart ett bmi på 25 betyder en häst =) Men det är ju en bit kvar så lite morötter på vägen kanske behövs... Ideer?
Denna vecka har jag provat spagetti och köttfärssås, mumsigt värre =)Många opererade har svårt för pasta men jag tog bara väldigt lite och åt sjukt långsamt och det gick bra! Så härligt tycker jag. Igår var det kyckling och potatisgratäng, kycklingen var inlindad i bacon och jag vet inte om det var det som gjorde att jag fick lite ont i magen senare på kvällen. Inte mycket ont utan mer som lite obehag.
Jag tycker maten fungerar alldeles utmärkt jag äter "som vem som helst" tre huvudmål frukost, lunch och middag däremellan äter jag mellanmål och ett extra mål på kvällen som oftast består av en knäckemacka med mjukost eller en proteindrink beroende på om jag ätit bra på dagen.
Hittills har jag klarat allt jag har testat. Det kan ju iof bero på att jag provar så lite av allt som är nytt. Lite feg är man ju...
Lite märkligt är det för när jag jobbar står vågen helt stilla men under friveckan gick jag ner. Jag undrar vad det kommer sig av? Förslag?
Nu har jag beställt nått som förhoppningsvis ska få huden att hänga med på viktminskningen också. Hoppas det kan hjälpa lite iaf. Sen käkar jag priorin för att slippa bli flint, hoppas det också börjar verka innan jag tappar hela kalufsen...
Jag har starka funderingar på att sätta upp delmål men har lite dålig fantasi. Hjälp mig! Slutmålet är klart ett bmi på 25 betyder en häst =) Men det är ju en bit kvar så lite morötter på vägen kanske behövs... Ideer?
lördag 19 oktober 2013
Säljer ut lite av min visningskollektion från Living and room
Passa på att fynda! Jag säljer ut delar av min visningskollektion! Är du intresserad av någon av produkterna så kommentera eller mejla mig så kommer vi överens om ett pris =)
Jag tänkte lägga upp lite av min visningskollektion till försäljning här. Passa på att fynda!
Jag tänkte lägga upp lite av min visningskollektion till försäljning här. Passa på att fynda!
torsdag 17 oktober 2013
Låt mig börja jobba nu!
Hua friveckorna suger musten ur mig fullkomligt! Allt man inte hinner på jobbveckan ska göras på friveckan.
Denna vecka har bara bestått av möten och kurs och hej å hå å lite jobb på det. Men idag, idag varvar jag ner lite. Har bara packat dom sista paketen av Traderaauktionerna jag sålt, beställt lite från Living and room och nu ska vi dra till stan och posta paket och hämta sten till landet.
Jag har haft 2 Living and room partyn denna vecka. Åh my vad det är roligt! Jag hade nästan glömt hur hiskeligt kul det är att träffa andra som också älskar heminredning. Jag hade ju tänkt ligga lite lågt med partyn men efter tisdag och onsdag denna vecka så känner jag att jag vill köra stenhårt igen! Så idag skickade jag iväg en gigantisk beställning på nya visningsprodukter. Är du sugen på att se? Boka ett party du också! Skriv en kommentar här, på facebook eller via mejlen betty1boop52@hotmail.com Det är perfekt att köpa julklapparna här å nu kommer alla underbara julsaker! Kolla in på http://multi.mediapaper.nu/?PubId=DDE9C5A105C3044A7FE6219C12DF74D0 för att smygkika i katalogen.
Söndag kör jag visning i Västervik.
Jag funderar på att sälja ut lite av mina visningsprodukter. Skulle du vara intresserad av att fynda? Lämna kommentar här eller på facebook eller via mejladressen ovan.
Ja förutom jobb då? Jo tack jag måste börja få i mig mer vätska, är väldigt dålig på att dricka. Det blir extra svårt eftersom man inte får dricka till maten. Det blir lätt att man glömmer det efter sen.
Här finns bra info om varför man inte ska dricka till maten.
http://www.youtube.com/watch?v=xR0VM3mnsgM
Nähä dags att sluta lata sig och sätta fart med dagen =)
Pözz pözz
Denna vecka har bara bestått av möten och kurs och hej å hå å lite jobb på det. Men idag, idag varvar jag ner lite. Har bara packat dom sista paketen av Traderaauktionerna jag sålt, beställt lite från Living and room och nu ska vi dra till stan och posta paket och hämta sten till landet.
Jag har haft 2 Living and room partyn denna vecka. Åh my vad det är roligt! Jag hade nästan glömt hur hiskeligt kul det är att träffa andra som också älskar heminredning. Jag hade ju tänkt ligga lite lågt med partyn men efter tisdag och onsdag denna vecka så känner jag att jag vill köra stenhårt igen! Så idag skickade jag iväg en gigantisk beställning på nya visningsprodukter. Är du sugen på att se? Boka ett party du också! Skriv en kommentar här, på facebook eller via mejlen betty1boop52@hotmail.com Det är perfekt att köpa julklapparna här å nu kommer alla underbara julsaker! Kolla in på http://multi.mediapaper.nu/?PubId=DDE9C5A105C3044A7FE6219C12DF74D0 för att smygkika i katalogen.
Söndag kör jag visning i Västervik.
Jag funderar på att sälja ut lite av mina visningsprodukter. Skulle du vara intresserad av att fynda? Lämna kommentar här eller på facebook eller via mejladressen ovan.
Ja förutom jobb då? Jo tack jag måste börja få i mig mer vätska, är väldigt dålig på att dricka. Det blir extra svårt eftersom man inte får dricka till maten. Det blir lätt att man glömmer det efter sen.
Här finns bra info om varför man inte ska dricka till maten.
http://www.youtube.com/watch?v=xR0VM3mnsgM
Nähä dags att sluta lata sig och sätta fart med dagen =)
Pözz pözz
måndag 14 oktober 2013
I dag vågade jag
prova spagetti och köttfärssås =) Många klarar inte pasta men jag mår kanon (än i alla fall) Nöjd mmm minsann =)
Annars har dagen bestått i att putsa lite fönster, plocka och dammsuga lite, skura toaletter och liknande super roliga saker...
Möte på jobbet och lite handlande har hunnits med också.
Som sagt frivecka betyder vila- åtminstone för kroppen.
I morgon är det först hembesök av hantverkare på morgonen sen har vi ridning kl 14 och party på kvällen.
Ha de gutt
Menar inte så illa
Jag har läst gårdagens inlägg fram och tillbaka hur många gånger som helst. Det kanske låter hårt det jag skrev?! Jag menar inte att ingen får fråga mig men när det dyker upp frågor från ytligt bekanta om bmi och vad jag väger så känns det inte bekvämt.
Jag är inte stolt över att jag misshandlat min kropp till det som är idag. Jag är inte nöjd med siffrorna som vågen visar. Jag skäms när jag tänker på att jag ätit så mycket att jag blivit tvungen att operera mig. Jag hatar att vågen inte rör sig i den takt jag vill. Jag är rädd att vågen ska fastna på siffrorna den visar idag, jag fattar ju att det kommer lossna igen men jag känner press på att det ska gå så jävla fort! Jag kommer inte väga 59kg nästa vecka och inte vecka därefter heller!
Jag svarar gärna på frågor om hur det går att äta, hur jag mår och hur det känns.
Men tänker du fråga mig hur mycket jag väger eller vad jag har/hade för bmi så ta reda på hur mycket du har på ditt bankkonto för den informationen kommer jag kräva i utbyte ;)
Jag är inte stolt över att jag misshandlat min kropp till det som är idag. Jag är inte nöjd med siffrorna som vågen visar. Jag skäms när jag tänker på att jag ätit så mycket att jag blivit tvungen att operera mig. Jag hatar att vågen inte rör sig i den takt jag vill. Jag är rädd att vågen ska fastna på siffrorna den visar idag, jag fattar ju att det kommer lossna igen men jag känner press på att det ska gå så jävla fort! Jag kommer inte väga 59kg nästa vecka och inte vecka därefter heller!
Jag svarar gärna på frågor om hur det går att äta, hur jag mår och hur det känns.
Men tänker du fråga mig hur mycket jag väger eller vad jag har/hade för bmi så ta reda på hur mycket du har på ditt bankkonto för den informationen kommer jag kräva i utbyte ;)
söndag 13 oktober 2013
Frågan är fri
Nu är äntligen jobbarveckan över! Oh my vad det var segt dom sista dagarna. På lördagen var det en kollega som behövde vara ledig så jag ställde upp och jobbade över 2,5 timme men det borde jag kanske ha låtit bli... Jag var så slut när jag gick hem så jag visste knappt vilket håll jag skulle gå. Till råga på allt så var det ju skitnatten när man slutar 22,06 och börjar, det sega 12 timmarspasset, 06,00 på söndagmorgonen igen.
Så nu är jag så nära död man kan bli utan att kallna ;)
Det har trots allt gått bra att jobba. Det enda jag har känt av är när jag behövt lyfta högt och tungt som vid ventilbyte odl. Man borde kanske be om hjälp lite oftare men jag är ju lite envis och vill gärna klara mig själv.
Nu vilar vi en vecka sen kör vi hårt igen.
Just nu kretsar det mesta i mitt liv runt mat, vikt, nya rutiner och liknande. Och det är väl så det måste vara men ibland blir jag förundrad över hur rättfram och frågvisa somliga kan vara. Jag har väl i princip inget emot att svara på hur mycket jag väger, vad jag har för BMI osv Men ibland undrar man varför somliga frågar. Är det för att ha något att skratta åt med sina vänner över en kopp kaffe eller vad?
Jag har fått frågor från människor som jag inte känner utan bara är ytligt bekant med, en person frågade vad jag hade för BMI helt utan att motivera varför hen ville veta det. Å dum som jag är svarar jag snällt och sen börjar jag fundera på vad personen ska ha den informationen till. Jag borde ha motfrågat med "hur mycket pengar har du på banken?"
Jag har inget emot frågor om jag vet att den som frågar gör det av välvilja eller för att personen själv går i tankar om vikt och hälsa, men frågor som "jaha går du ner nått nu" eller "hur mycket har du kvar att gå ner nu" kommer jag inte svara på längre.
Det räcker att jag själv har ågren för att vågen inte rör sig i den hastighet som jag önskar.
Så nu är jag så nära död man kan bli utan att kallna ;)
Det har trots allt gått bra att jobba. Det enda jag har känt av är när jag behövt lyfta högt och tungt som vid ventilbyte odl. Man borde kanske be om hjälp lite oftare men jag är ju lite envis och vill gärna klara mig själv.
Nu vilar vi en vecka sen kör vi hårt igen.
Just nu kretsar det mesta i mitt liv runt mat, vikt, nya rutiner och liknande. Och det är väl så det måste vara men ibland blir jag förundrad över hur rättfram och frågvisa somliga kan vara. Jag har väl i princip inget emot att svara på hur mycket jag väger, vad jag har för BMI osv Men ibland undrar man varför somliga frågar. Är det för att ha något att skratta åt med sina vänner över en kopp kaffe eller vad?
Jag har fått frågor från människor som jag inte känner utan bara är ytligt bekant med, en person frågade vad jag hade för BMI helt utan att motivera varför hen ville veta det. Å dum som jag är svarar jag snällt och sen börjar jag fundera på vad personen ska ha den informationen till. Jag borde ha motfrågat med "hur mycket pengar har du på banken?"
Jag har inget emot frågor om jag vet att den som frågar gör det av välvilja eller för att personen själv går i tankar om vikt och hälsa, men frågor som "jaha går du ner nått nu" eller "hur mycket har du kvar att gå ner nu" kommer jag inte svara på längre.
Det räcker att jag själv har ågren för att vågen inte rör sig i den hastighet som jag önskar.
onsdag 9 oktober 2013
Gutt å komme igång
Jo då nu har jag börjat jobba. Eftermiddag som väl är. Det funkar fint, visst känns det lite i magen men inte värre än att det går MEN jag är TRÖTT. Så trött så trött!
Jag orkar verkligen inte göra mer än gå till jobbet och hem till soffan... Känner mig superlat!
Maten funkar bra på jobbet också inga problem alls.
I dag var det dags att kontrollera blodtrycket. Jag ska träffa en kvinna på livsstilsmottagningen på vårdcentralen. Hon hade en maskin som tog trycket när jag satt på en stol. Den där jäkla maskinen pumpade upp hur mycket som helst och släppte luften så sakta att fingrarna domnade bort. Det gjorde verkligen apont!
Först trodde hon att det var fel på apparaten så hon tog om det igen men när det blev samma resultat igen... 90/50 lågt tryck eller?
Kanske inte så konstigt att jag känner mig matt och yr...
Hon tog kontakt med en läkare så nu ska jag plocka bort ena blodtrycksmedicinen och halvera den andra. Så nu kanske världen snart kan sluta gunga =)
Jag orkar verkligen inte göra mer än gå till jobbet och hem till soffan... Känner mig superlat!
Maten funkar bra på jobbet också inga problem alls.
I dag var det dags att kontrollera blodtrycket. Jag ska träffa en kvinna på livsstilsmottagningen på vårdcentralen. Hon hade en maskin som tog trycket när jag satt på en stol. Den där jäkla maskinen pumpade upp hur mycket som helst och släppte luften så sakta att fingrarna domnade bort. Det gjorde verkligen apont!
Först trodde hon att det var fel på apparaten så hon tog om det igen men när det blev samma resultat igen... 90/50 lågt tryck eller?
Kanske inte så konstigt att jag känner mig matt och yr...
Hon tog kontakt med en läkare så nu ska jag plocka bort ena blodtrycksmedicinen och halvera den andra. Så nu kanske världen snart kan sluta gunga =)
lördag 5 oktober 2013
Rullar på
Jo visst. Det rullar på i sin gilla gång här. Händer inte mycket...
Jag äter samma som resten av familjen fast i mycket mindre skala. Sen väljer jag kanske lite, som igår när vi hade hemgjord pizza så åt jag inte botten. Vågade inte riktigt. Men vem vet det kanske hade funkat?
Igår var det kanelbullens dag. Naturligtvis måste ju familjen få bullar så det blev bakning hela eftermiddagen. Men hu vad trött jag var sen! Undrar hur det ska gå att börja jobba nästa vecka...
Känner mig ganska trött och seg men har inte ro att vila. Blir stressad när jag ser allt som behöver göras blir ännu mer stressad när någon annan gör det som jag borde ha gjort... Ond cirkel...
På onsdag ska jag till sköterskan och ta blodtrycket igen, det kan säkert vara en bidragande orsak till min yrsel och svaghet. Hoppas vi kan justera medicinerna lite så jag känner mig lite piggare och stadigare.
Men jo just det! Det var ju det jag skulle berätta också. När jag bakade bullar till min älskade familj passade jag på att baka sockerfria bullar också. Tänkte ta med några in till mor och far för att se vad dom tycker om dom. Jag provade en förut. Det gick ganska bra men jag fick lite sus i öronen och lite ont i magen men inte så mycket...
Jag äter samma som resten av familjen fast i mycket mindre skala. Sen väljer jag kanske lite, som igår när vi hade hemgjord pizza så åt jag inte botten. Vågade inte riktigt. Men vem vet det kanske hade funkat?
Igår var det kanelbullens dag. Naturligtvis måste ju familjen få bullar så det blev bakning hela eftermiddagen. Men hu vad trött jag var sen! Undrar hur det ska gå att börja jobba nästa vecka...
Känner mig ganska trött och seg men har inte ro att vila. Blir stressad när jag ser allt som behöver göras blir ännu mer stressad när någon annan gör det som jag borde ha gjort... Ond cirkel...
På onsdag ska jag till sköterskan och ta blodtrycket igen, det kan säkert vara en bidragande orsak till min yrsel och svaghet. Hoppas vi kan justera medicinerna lite så jag känner mig lite piggare och stadigare.
Men jo just det! Det var ju det jag skulle berätta också. När jag bakade bullar till min älskade familj passade jag på att baka sockerfria bullar också. Tänkte ta med några in till mor och far för att se vad dom tycker om dom. Jag provade en förut. Det gick ganska bra men jag fick lite sus i öronen och lite ont i magen men inte så mycket...
onsdag 2 oktober 2013
Mat
Nu har jag fått börja äta puread mat! Tänk att det kan vara så gott!
I måndags åt jag potatis, fisk och lite grönsaker och det smakade underbart!
Det är ju inte mycket men hu så mätt jag blir!
Igår var jag i väg en sväng vilket medförde att det blev ostyrigt med maten så när det var dags att äta var jag jättehungrig. Det är inte bra kan jag säga... Åt för fort så jag hann inte känna när jag skulle sluta äta och det fick jag lida för resten av kvällen. Det kändes som om magen var knökafull hela kvällen sen. Alltid lär man sig något nytt.
Att lära sig att känna när det är nog och när det är dags att äta är nog det jag tycker är svårast. Och sen vet jag ju inte riktigt vad jag törs äta än men jag har ju hela livet på mig att testa så jag får väl ta det lite lugnt så här i början =)
Men jag vet att knäckemacka funkar fint, en knäcke och jag är mätt å go... Det blir billigt iaf ;)
Eller kanske inte för ju mindre man äter desto bättre kvalitet måste det ju vara på maten.
Allt känns kanon efter operationen förutom en sak... Min mage vill inte samarbeta och jag blir hemskt trög i magen, måste nog se om jag kan hitta något som kan hjälpa. Har någon några tips? Jag är ju inte direkt van att det är så då min mage brukar vara precis tvärtom... Så alla tips mottages tacksamt...
I dag blir det Strategikurs i Västervik och denna gång kommer jag ta på mig en kofta för sist trodde jag att jag skulle frysa ihjäl!
I måndags åt jag potatis, fisk och lite grönsaker och det smakade underbart!
Det är ju inte mycket men hu så mätt jag blir!
Igår var jag i väg en sväng vilket medförde att det blev ostyrigt med maten så när det var dags att äta var jag jättehungrig. Det är inte bra kan jag säga... Åt för fort så jag hann inte känna när jag skulle sluta äta och det fick jag lida för resten av kvällen. Det kändes som om magen var knökafull hela kvällen sen. Alltid lär man sig något nytt.
Att lära sig att känna när det är nog och när det är dags att äta är nog det jag tycker är svårast. Och sen vet jag ju inte riktigt vad jag törs äta än men jag har ju hela livet på mig att testa så jag får väl ta det lite lugnt så här i början =)
Men jag vet att knäckemacka funkar fint, en knäcke och jag är mätt å go... Det blir billigt iaf ;)
Eller kanske inte för ju mindre man äter desto bättre kvalitet måste det ju vara på maten.
Allt känns kanon efter operationen förutom en sak... Min mage vill inte samarbeta och jag blir hemskt trög i magen, måste nog se om jag kan hitta något som kan hjälpa. Har någon några tips? Jag är ju inte direkt van att det är så då min mage brukar vara precis tvärtom... Så alla tips mottages tacksamt...
I dag blir det Strategikurs i Västervik och denna gång kommer jag ta på mig en kofta för sist trodde jag att jag skulle frysa ihjäl!
lördag 28 september 2013
Stygn och blodtryck
I går var det dags att plocka bort stygnen. Alla fem små sår hade läkt fint och såg riktigt bra ut. Men herre gu va det kliar! Jag trodde det var plåstret som var av plast som kliat men nu när dom är borta kliar det ännu mer! Jag håller på att bli tokig totalt! Så har du tips på hur man får det att sluta klia så ge mig dom!
På tal om det... Ni får gärna lämna kommentarer här på bloggen ;) Det är alltid trevligt att höra från er =)
När jag ändå var hos distriktssköterskan bad jag henne ta blodtrycket eftersom jag har känt mig lite yr och ynklig. 114/68 som sagt liiiite lågt kanske... Efter vila gick det ner till 106/68 Jag får se hur jag mår nu i veckan när jag börjar med puré annars får jag ta kontakt med läkare i stan för att justera medicinerna.
I dag är inte så bra dag. Känner mig trött och lite ont i magen. Det är svårt att sköta magen ordentligt när man går enbart på flytkost, det är lätt att bli förstoppad...
Nu ska jag ta en liten promenad och se om det kan tänka sig att släppa lite...
På tal om det... Ni får gärna lämna kommentarer här på bloggen ;) Det är alltid trevligt att höra från er =)
När jag ändå var hos distriktssköterskan bad jag henne ta blodtrycket eftersom jag har känt mig lite yr och ynklig. 114/68 som sagt liiiite lågt kanske... Efter vila gick det ner till 106/68 Jag får se hur jag mår nu i veckan när jag börjar med puré annars får jag ta kontakt med läkare i stan för att justera medicinerna.
I dag är inte så bra dag. Känner mig trött och lite ont i magen. Det är svårt att sköta magen ordentligt när man går enbart på flytkost, det är lätt att bli förstoppad...
Nu ska jag ta en liten promenad och se om det kan tänka sig att släppa lite...
fredag 27 september 2013
Mmmm choklad korv med bröd, tugga mmm
Nu börjar det bli jobbigt att bara äta soppa. Längtar efter att få tugga och andra smaker.
Andra natten som opererad drömde jag att jag var hos min syster. Hon hade choklad, några trekantiga små bitar med mintkrokanter i. Jag mosade in som bara den -tills jag kom på Jag är ju opererad!! Da vaknar jag och blir livrädd att jag ska få ont i magen =D Tur att det bara var en dröm!
I natt var det dags igen. Andreas och jag var på bio, när vi skulle gå där ifrån köper han en kokt korv med bröd till mig... Jag hinner äta halva innan jag kommer på att jag bara får äta soppa/flytande föda.
Jag undrar om det är att jag längtar efter att få tugga och smaka annat eller om jag är rädd att "glömma" att jag är opererad.
Jag har ju ännu inte drabbats av någon "dumpning".
Här är en text som jag lånat från http://viktoperation.ifokus.se/articles/4e00cc4e88f47277f800104f-vad-ar-en-dumpning
Vad är en dumpning?
Alla pratar om att man dumpar, men vad är egentligen en dumpning? Här tänkte jag försöka beskriva lite mer. Innan jag själv var opererad så kunde jag inte förstå hur en dumpning känns... Och det är nog väldigt svårt att förklara. Men här följer lite mer fakta!
Dumpning drabbar oftast dem som genomgått någon form utav viktreduceringskirurgi (främst då GBP) men förekommer även om man inte är opererad.
Dumpningsyndromet, kallas även ibland för snabb tömning av magsäcken. Detta uppstår när maginnehållet skickas till tunntarmen för snabbt.
Det finns två grundläggande typer av dumpning, "tidig dumpning" och "sen dumpning". Tidigt dumpning sker nästan omedelbart efter eller under en måltid, sen dumpning sker två till tre timmar efter man ätit.
Typiska tecken på tidig dumpning är: Uppsvälldhet, kramper, diarré, trötthet, svettningar, hjärtklappning, illamående och kräkningar.
Yrsel, svettningar och svaghet är oftast relaterat till den sena dumpningen.
I de allra flesta fall minskas dumpningen av en förändring i kosten. Stora måltider bör undvikas. Man skall i stället äta lite och ofta, fördelat på 6-7 ggr dagligen. En passande kost har ofta låg kolhydrathalt och innehåller enkla sockerarter. (helst inget vitt socker alls) Även fiberrik kost är mycket bra och även skonsam.
Drycker bör, i detta fall, endast konsumeras mellan måltiderna. Personer som lider av svåra dumpningar kan få vissa läkemedel utskrivet för att minska obehagen.
Genom att hålla sig till en balanserad kost som innehåller näringsrika livsmedel, kan den som lider av dumpningar slippa problemen
Man måste testa sig fram vad man klarar att äta. Det finns en viss procent av opererade som aldrig dumpar och det finns dom som dumpar på massor av livsmedel. Det återstår att se vilken kategori jag tillhör...
I dag är det dags att ta stygnen. Det ska bli så skönt för plastplåstren dom har satt kliar så jag snart blir galen!
Är det någon som är sugen på att fynda barnkläder så lade jag upp 106 auktioner med utrop på 1 kr igår på Tradera.
http://www.tradera.com/hanna-montana--auktion_344121_191692338
Andra natten som opererad drömde jag att jag var hos min syster. Hon hade choklad, några trekantiga små bitar med mintkrokanter i. Jag mosade in som bara den -tills jag kom på Jag är ju opererad!! Da vaknar jag och blir livrädd att jag ska få ont i magen =D Tur att det bara var en dröm!
I natt var det dags igen. Andreas och jag var på bio, när vi skulle gå där ifrån köper han en kokt korv med bröd till mig... Jag hinner äta halva innan jag kommer på att jag bara får äta soppa/flytande föda.
Jag undrar om det är att jag längtar efter att få tugga och smaka annat eller om jag är rädd att "glömma" att jag är opererad.
Jag har ju ännu inte drabbats av någon "dumpning".
Här är en text som jag lånat från http://viktoperation.ifokus.se/articles/4e00cc4e88f47277f800104f-vad-ar-en-dumpning
Vad är en dumpning?
Alla pratar om att man dumpar, men vad är egentligen en dumpning? Här tänkte jag försöka beskriva lite mer. Innan jag själv var opererad så kunde jag inte förstå hur en dumpning känns... Och det är nog väldigt svårt att förklara. Men här följer lite mer fakta!
Dumpning drabbar oftast dem som genomgått någon form utav viktreduceringskirurgi (främst då GBP) men förekommer även om man inte är opererad.
Dumpningsyndromet, kallas även ibland för snabb tömning av magsäcken. Detta uppstår när maginnehållet skickas till tunntarmen för snabbt.
Det finns två grundläggande typer av dumpning, "tidig dumpning" och "sen dumpning". Tidigt dumpning sker nästan omedelbart efter eller under en måltid, sen dumpning sker två till tre timmar efter man ätit.
Typiska tecken på tidig dumpning är: Uppsvälldhet, kramper, diarré, trötthet, svettningar, hjärtklappning, illamående och kräkningar.
Yrsel, svettningar och svaghet är oftast relaterat till den sena dumpningen.
I de allra flesta fall minskas dumpningen av en förändring i kosten. Stora måltider bör undvikas. Man skall i stället äta lite och ofta, fördelat på 6-7 ggr dagligen. En passande kost har ofta låg kolhydrathalt och innehåller enkla sockerarter. (helst inget vitt socker alls) Även fiberrik kost är mycket bra och även skonsam.
Drycker bör, i detta fall, endast konsumeras mellan måltiderna. Personer som lider av svåra dumpningar kan få vissa läkemedel utskrivet för att minska obehagen.
Genom att hålla sig till en balanserad kost som innehåller näringsrika livsmedel, kan den som lider av dumpningar slippa problemen
Man måste testa sig fram vad man klarar att äta. Det finns en viss procent av opererade som aldrig dumpar och det finns dom som dumpar på massor av livsmedel. Det återstår att se vilken kategori jag tillhör...
I dag är det dags att ta stygnen. Det ska bli så skönt för plastplåstren dom har satt kliar så jag snart blir galen!
Är det någon som är sugen på att fynda barnkläder så lade jag upp 106 auktioner med utrop på 1 kr igår på Tradera.
http://www.tradera.com/hanna-montana--auktion_344121_191692338
tisdag 24 september 2013
Susar i kupan
Idag är det en yr dag. Jag känner mig yr och matt, men jag är ganska övertygad om att det beror på mina blodtrycksmediciner. Jag började ta dom i går igen efter uppehåll sedan operationen.
När jag låg inne så var blodtrycket ganska lågt, 100/60 var botten rekordet för mig som jag fick veta... Nu borde det väl vara lite högre kanske.
Lågt tryck är ju inte farligt så jag härdar ut tills på fredag då jag ska träffa distriktssköterskan för att ta bort mina stygn.
I dag har maken och jag vinterbonat till hästarna. Strött upp boxarna och grejat. Nu blir det en kaffeslurk och sen ut och vinterbona trädgården. Vila får vi göra en annan dag ;)
När jag låg inne så var blodtrycket ganska lågt, 100/60 var botten rekordet för mig som jag fick veta... Nu borde det väl vara lite högre kanske.
Lågt tryck är ju inte farligt så jag härdar ut tills på fredag då jag ska träffa distriktssköterskan för att ta bort mina stygn.
I dag har maken och jag vinterbonat till hästarna. Strött upp boxarna och grejat. Nu blir det en kaffeslurk och sen ut och vinterbona trädgården. Vila får vi göra en annan dag ;)
söndag 22 september 2013
Snart fyller min nya mage 1 vecka
Och jag mår asbra! Jag äter mina soppor och min fil och annat som kan räknas som släta flytande drycker/soppor.
Det enda jag känner av är en svag darrning och lätt huvudvärk på morgonen innan jag fått i mig något, men det går över efter första filslurken=)
Annars tycker jag magen sköter sig som den ska. Har inte ont någonstans, är lite snyggt gul å blå lite överallt, såren ser torra och fina ut och jag känner mig pigg -så ja än så länge så är det succé.
Jag har gått ner nästan 8 kg sedan flytstart den 26/8 hyffsat okej tycker jag. Man vill inte rasa för fort för då hinner varken huvud eller hud med.
Men egentligen är inte kilona det viktigaste. Det viktigaste måste ju vara att jag kan lära mig äta rätt och komma in i dom nya rutinerna.
Sen kan det ju ses som en bonus att bli tvungen att köpa en ny garderob... Funderar på att anmäla mig till en kurs i hur man syr om sina gamla kläder, man måste ju tänka lite ekonomiskt också ;)
Det enda jag känner av är en svag darrning och lätt huvudvärk på morgonen innan jag fått i mig något, men det går över efter första filslurken=)
Annars tycker jag magen sköter sig som den ska. Har inte ont någonstans, är lite snyggt gul å blå lite överallt, såren ser torra och fina ut och jag känner mig pigg -så ja än så länge så är det succé.
Jag har gått ner nästan 8 kg sedan flytstart den 26/8 hyffsat okej tycker jag. Man vill inte rasa för fort för då hinner varken huvud eller hud med.
Men egentligen är inte kilona det viktigaste. Det viktigaste måste ju vara att jag kan lära mig äta rätt och komma in i dom nya rutinerna.
Sen kan det ju ses som en bonus att bli tvungen att köpa en ny garderob... Funderar på att anmäla mig till en kurs i hur man syr om sina gamla kläder, man måste ju tänka lite ekonomiskt också ;)
fredag 20 september 2013
På uppvaket
togs jag omhand av jättegullig personal. Det första jag minns är att jag får ett tuss att blöta munnen med å det var ljuvligt! Man är så sjukt torr i munnen när man vaknar.
Jag vet att jag ringer Andreas men jag vet inte riktigt vad vi pratade om... groggy mmm lite...
Sköterskorna är inte helt nöjda med min syresättning å apparaterna piper och tutar. När man är sövd så faller lungorna ihop och kan ha svårt att "öppna" sig igen. Jag får blåsa i en liten grunka som ser ut som en trumpet. Som tur är så lät den inte i alla fall =)
Jag skrattade gott flera gånger åt dom på iva, som det heter dit man kommer efter uppvaket. Dom kallade mig liten och tyckte jag hade små händer... Ja lite tokiga var dom allt.
Framåt eftermiddagen fick jag komma upp på rummet igen och nu hade jag fått en rumskamrat. En äldre dam med magont.
Kvällen sov jag mest hade lite ont men fick bra smärtlindring. Natten sov jag inget vidare, ont, snarkande tant och svårt att hitta bra sovställning men jag vaknade i alla fall upp med ett gott humör på tisdagen.
Nu var det dags att börja dricka, 1 dl klar vätska på 20 minuter... Hur ska det gå till? 1 liter ville dom att jag skulle få ner. Med tesked som man lägger ner efter varje gång så gick det väl skapligt. Dom var inte helt nöjda med mängden jag fick i mig, borde ha druckit ett par deciliter till.
På tisdags eftermiddagen fick jag besök av min älskade man och två av våra fina barn. Dottern tyckte nog att det var lite läskigt att jag fortfarande hade dropp i handen och säkert såg lite sliten ut.
Droppet togs bort på kvällen för kärlet hade spruckit så vätskan rann ut i handen så handen var precis uppsvullen och såg ut som en liten fotboll. Det har som tur är lagt sig nu och jag kan ha mina ringar igen.
På onsdagmorgon får jag besked att jag får åka hem =)
Jag vet att jag ringer Andreas men jag vet inte riktigt vad vi pratade om... groggy mmm lite...
Sköterskorna är inte helt nöjda med min syresättning å apparaterna piper och tutar. När man är sövd så faller lungorna ihop och kan ha svårt att "öppna" sig igen. Jag får blåsa i en liten grunka som ser ut som en trumpet. Som tur är så lät den inte i alla fall =)
Jag skrattade gott flera gånger åt dom på iva, som det heter dit man kommer efter uppvaket. Dom kallade mig liten och tyckte jag hade små händer... Ja lite tokiga var dom allt.
Framåt eftermiddagen fick jag komma upp på rummet igen och nu hade jag fått en rumskamrat. En äldre dam med magont.
Kvällen sov jag mest hade lite ont men fick bra smärtlindring. Natten sov jag inget vidare, ont, snarkande tant och svårt att hitta bra sovställning men jag vaknade i alla fall upp med ett gott humör på tisdagen.
Nu var det dags att börja dricka, 1 dl klar vätska på 20 minuter... Hur ska det gå till? 1 liter ville dom att jag skulle få ner. Med tesked som man lägger ner efter varje gång så gick det väl skapligt. Dom var inte helt nöjda med mängden jag fick i mig, borde ha druckit ett par deciliter till.
På tisdags eftermiddagen fick jag besök av min älskade man och två av våra fina barn. Dottern tyckte nog att det var lite läskigt att jag fortfarande hade dropp i handen och säkert såg lite sliten ut.
Droppet togs bort på kvällen för kärlet hade spruckit så vätskan rann ut i handen så handen var precis uppsvullen och såg ut som en liten fotboll. Det har som tur är lagt sig nu och jag kan ha mina ringar igen.
På onsdagmorgon får jag besked att jag får åka hem =)
torsdag 19 september 2013
Ja just det
operationen ja. Jag lovade ju att berätta hur jag upplevde det.
Jag lades ju in på söndags eftermiddagen vid 16,00 skulle jag vara där och då skulle jag ha tagit prover först. Glad i hågen trampar vi (Andreas och jag) upp till centrallabbet som det står i mina papper, men det gick inte se ni -dom hade stängt. Det var bara att åka vidare upp till avdelning 2. Där möttes jag av två supermysiga sköterskör som installerade mig i rum 5 , säng 1 -jag var alltså 5:1.
Andreas åkte hem och jag blev lämnad ensam.
Lite prover togs och sen var det i princip läggdags. Jag var inte speciellt nervös vilket jag trodde att jag skulle vara utan sov ganska gott på natten.
På morgonen väcks jag redan vid halv 6 och ska duscha och göras iordning för operationen. Jag får en halv burk full med massa piller som ska sväljas med minimalt med vatten men dom slank ner=) På med nattsärk å stödstrumpor som når enda upp till shotahejti... Dom blir ju gärna långa när dom måste vara breda... Ja ett par yberschnygga trosor fick jag ju också stora gulvita helbreda tanttrosor som nästan nådde upp under brösten! Hahaha tur att inte min man var där och såg mig!
Halv åtta avgick resan mot operation. När man ska opereras får man den stora äran att åka säng. Först fick jag vänta en stund i vänthallen där det låg andra gubbar och väntade. När narkosteamet kom fick jag flytta över mig på operationsbordet.
Det är en lätt konstig känsla att veta att snart ska jag somna sen vaknar jag och operationen är klar.
Är det nångång man ska ångra sig så är det väl där och då, sen är det för sent på riktigt!
Narkossköterskorna körde iväg mig till salen allra längst bort och dom pratade och skojade med mig hela tiden.
Vi fick vänta en stund utanför operationssalen för dom höll på att duka upp där inne.
Den ena sköterskan var elev och den andra hade jobbat på narkosen jättelänge.Vi pratade lite om Per Sandberg som opererade min rygg för många år sen och lite annat ditt å datt.
Väl inne i operationsrummet ser jag mest två gigantiska lampor som påminner om rymdskepp. Det är kallt där inne men mina armar läggs på några blåa geledynor som är uppvärmda.
Nu börjar tankarna snurra... På familjen, varför gör jag det här, vill jag verkligen, å Selma som var så ledsen.
Men samtidigt som tårarna rinner så vet jag att det är det här jag vill! Jag vill få en annan livskvalitet, jag vill vara normalviktig och kunna slippa blodtrycksmediciner och ev diabetes i framtiden.
Narkossköterskan sätter masken över näsan och munnen och pratar med mig, hon torkar bort tårarna som rinner och säger att snart ska du få sova. Jag uppfattar att dom sätter en spruta till kanylen
Sen vaknade jag upp på uppvaket =)
Jag lades ju in på söndags eftermiddagen vid 16,00 skulle jag vara där och då skulle jag ha tagit prover först. Glad i hågen trampar vi (Andreas och jag) upp till centrallabbet som det står i mina papper, men det gick inte se ni -dom hade stängt. Det var bara att åka vidare upp till avdelning 2. Där möttes jag av två supermysiga sköterskör som installerade mig i rum 5 , säng 1 -jag var alltså 5:1.
Andreas åkte hem och jag blev lämnad ensam.
Lite prover togs och sen var det i princip läggdags. Jag var inte speciellt nervös vilket jag trodde att jag skulle vara utan sov ganska gott på natten.
På morgonen väcks jag redan vid halv 6 och ska duscha och göras iordning för operationen. Jag får en halv burk full med massa piller som ska sväljas med minimalt med vatten men dom slank ner=) På med nattsärk å stödstrumpor som når enda upp till shotahejti... Dom blir ju gärna långa när dom måste vara breda... Ja ett par yberschnygga trosor fick jag ju också stora gulvita helbreda tanttrosor som nästan nådde upp under brösten! Hahaha tur att inte min man var där och såg mig!
Halv åtta avgick resan mot operation. När man ska opereras får man den stora äran att åka säng. Först fick jag vänta en stund i vänthallen där det låg andra gubbar och väntade. När narkosteamet kom fick jag flytta över mig på operationsbordet.
Det är en lätt konstig känsla att veta att snart ska jag somna sen vaknar jag och operationen är klar.
Är det nångång man ska ångra sig så är det väl där och då, sen är det för sent på riktigt!
Narkossköterskorna körde iväg mig till salen allra längst bort och dom pratade och skojade med mig hela tiden.
Vi fick vänta en stund utanför operationssalen för dom höll på att duka upp där inne.
Den ena sköterskan var elev och den andra hade jobbat på narkosen jättelänge.Vi pratade lite om Per Sandberg som opererade min rygg för många år sen och lite annat ditt å datt.
Väl inne i operationsrummet ser jag mest två gigantiska lampor som påminner om rymdskepp. Det är kallt där inne men mina armar läggs på några blåa geledynor som är uppvärmda.
Nu börjar tankarna snurra... På familjen, varför gör jag det här, vill jag verkligen, å Selma som var så ledsen.
Men samtidigt som tårarna rinner så vet jag att det är det här jag vill! Jag vill få en annan livskvalitet, jag vill vara normalviktig och kunna slippa blodtrycksmediciner och ev diabetes i framtiden.
Narkossköterskan sätter masken över näsan och munnen och pratar med mig, hon torkar bort tårarna som rinner och säger att snart ska du få sova. Jag uppfattar att dom sätter en spruta till kanylen
Sen vaknade jag upp på uppvaket =)
tisdag 17 september 2013
Så blev det tisdag
och operationen är gjord! Jag skulle ljuga om jag sa att jag hoppar runt som en liten flicka. Visst känns det i magen att dom har grävt men det är inte värre än att jag klarar mig. I dag har jag varit ute i matsalen och ätit så visst är jag uppe och rör mig.
Jag syresatte mig lite dåligt igår och har fått lite feber men jag blåser i en pipa som ska hjälpa lungorna att fyllas igen och mot febern får jag antibiotika.
Jag har fem små plåsterlappar på magen, alltså lyckades dom att genomföra operationen med titthåll. Vilket jag är väldigt glad för! Det betyder att läkningen kommer att gå så mycket snabbare och jag kan börja jobba tidigare =)
Nästa gång kommer jag skriva operations berättelsen som jag upplevde den, just nu är jag begränsad av bandage och dropp och bråte.
Tack för alla fina hälsningar! Puss puss från en snart fd tjockis
Jag syresatte mig lite dåligt igår och har fått lite feber men jag blåser i en pipa som ska hjälpa lungorna att fyllas igen och mot febern får jag antibiotika.
Jag har fem små plåsterlappar på magen, alltså lyckades dom att genomföra operationen med titthåll. Vilket jag är väldigt glad för! Det betyder att läkningen kommer att gå så mycket snabbare och jag kan börja jobba tidigare =)
Nästa gång kommer jag skriva operations berättelsen som jag upplevde den, just nu är jag begränsad av bandage och dropp och bråte.
Tack för alla fina hälsningar! Puss puss från en snart fd tjockis
lördag 14 september 2013
Lördag
Jahopp så blev det då lördag eftermiddag. I morgon vid den här tiden befinner jag mig på Västervik sjukhus.
Märkligt nog har jag fortfarande inte blivit nervös! Jag trodde att jag skulle vara halvt hysterisk vid det här laget men nä jag känner mig lugn och trygg i mitt beslut.
Jag har läst mycket om komplikationer och besvär som kan uppstå efter åt. Det är ju ingen trevlig läsning. Har man otur så kan man få det jäkligt jobbigt länge efter kanske hela livet. Men det händer ju inte så ofta och jag har beställt en problemfri operation ;) Haha undrar vad kirurgen säger om jag ber om det på måndag.
Sen är det väldigt olika vad man ser som en komplikation, många pratar om dumpning, något man kan få om man äter för fort, fel mat, för mycket osv Tydligen kan man visst ena dagen klara ett livsmedel som man några dagar senare tokdumpar på så det är väl trickigt men samtidigt är det ju en "hjälp".
Dumpar man så vet man att magen inte gillar det man stoppade in i munnen. Oftast dumpar man på sånt som är för fett och för sött men det finns även dom som dumpar på vanligt vatten. Som sagt lite skumt det där men det löser sig säkert. Det finns dom som kan äta allt utan att någonsin dumpa. Vi får väl se vilken grupp jag kommer tillhöra.
Först ska jag ta mig igenom operationen och sedan sopperioden. Mmmm gulschsoppa, tomatsoppa mmm längtar som en tok =)
Märkligt nog har jag fortfarande inte blivit nervös! Jag trodde att jag skulle vara halvt hysterisk vid det här laget men nä jag känner mig lugn och trygg i mitt beslut.
Jag har läst mycket om komplikationer och besvär som kan uppstå efter åt. Det är ju ingen trevlig läsning. Har man otur så kan man få det jäkligt jobbigt länge efter kanske hela livet. Men det händer ju inte så ofta och jag har beställt en problemfri operation ;) Haha undrar vad kirurgen säger om jag ber om det på måndag.
Sen är det väldigt olika vad man ser som en komplikation, många pratar om dumpning, något man kan få om man äter för fort, fel mat, för mycket osv Tydligen kan man visst ena dagen klara ett livsmedel som man några dagar senare tokdumpar på så det är väl trickigt men samtidigt är det ju en "hjälp".
Dumpar man så vet man att magen inte gillar det man stoppade in i munnen. Oftast dumpar man på sånt som är för fett och för sött men det finns även dom som dumpar på vanligt vatten. Som sagt lite skumt det där men det löser sig säkert. Det finns dom som kan äta allt utan att någonsin dumpa. Vi får väl se vilken grupp jag kommer tillhöra.
Först ska jag ta mig igenom operationen och sedan sopperioden. Mmmm gulschsoppa, tomatsoppa mmm längtar som en tok =)
torsdag 12 september 2013
Läkarbesök
Jaha, så var det dags för läkarbesök... Supernervös för att han skulle tycka att jag tappat för lite i vikt.
Döm om min förvåning när han utbrister "bra jobbat" när han kommer in! Oj å jag som tycker jag borde ha gått ner fler kilo, men som han sa så kan jag inte tappa lika mycket som en person som har mer övervikt att plocka av. Därför varnade han mig också för att jag kommer att få kämpa mer för varje kilo men jag är beredd på det! Nu jäklar kör vi!
Operationen är verktyget som ska hjälpa mig att nå mitt mål. Jag vet att det inte kommer att bli lätt. Jag kommer garanterat ha ont och kanske må illa ha svårt att äta och dricka har jag dessutom otur så kommer jag få andra komplikationer. Men jag är redo att ta dom här riskerna för jag vill inte ha vikten som ett hinder längre! Och jo den hindrar mig i vissa situationer på ett sätt som ingen annan än jag själv kan förstå.
På facebook uppstod idag en diskussion om lägsta bmi för att få operation, Västervik har nämlig
en höjt den gränsen så hade jag sökt idag hade dom nekat mig operationen. Något som jag inte är helt övertygad om är rätt. Jag menar inte att dom ska låta "alla som vill" operera sig utan man måste göra en utvärdering från fall till fall.
Jag har kämpat med mi vikt sedan barnsben. Ibland hårdare ibland har det bara funnits i bakgrunden men problemet har alltid funnits där. Jag har problem med min hälsa som till viss del kan härledas till min övervikt, jag har ärftliga faktorer som också har med viktrelaterade sjukdomar att göra. Är det då rätt att neka mig operation för att det saknas kanske 10-12 kg fett på min kropp?
Jag har prova så många metoder utan att nå "normalvikt", viljan har funnits men jag har trots det inte lyckats. Tror ni det bara beror på lathet och dålig karaktär? Mmmm kanske... Eller så är kroppen så "sönderbantad" att den "vägrar" svara på bantningsmetoderna mer. Jag kan (kanske inte superlätt men) lätt gå ner 5kg men sen går jag upp dom plus 2 till. Vad gör det med kroppen och självförtroendet tror ni?
Jag är övertygad om att det finns många överviktiga i min ålder som känner igen sig i detta. Är det då rätt att neka dom chansen att äntligen nå normalvikt? En operation är inget lätt val. Det kommer att förändra hela livet! Jag är en riktig chokladgris -jag kanske aldrig mer kommer att kunna njuta av en smaskig chokladbit men jag är beredd att ta det. Jag älskar en smaskig räkmacka -jag kanske aldrig mer klarar äta en tekaka med massor av räkor, majonäs, ägg och allt annat guttit men jag är beredd att ta det för så viktigt är det för mig att gå ner i vikt.
Därför tycker jag det är bra att det är lång väntetid på operationen i stället. Jag har väntat nästan ett år och under den här tiden har jag hunnit fundera över om det här är rätt väg för mig.
Många på facebook tyckte att det var för lätt att få en operation och jag tycker då att det kan vara bättre att kanske ha tydligare information och kanske en betänketid kopplad till istället. Man ska hinna reflektera och tänka efter både två och tre gånger innan operationen genomförs. Det tror jag är viktigare än ett bmi.
Döm om min förvåning när han utbrister "bra jobbat" när han kommer in! Oj å jag som tycker jag borde ha gått ner fler kilo, men som han sa så kan jag inte tappa lika mycket som en person som har mer övervikt att plocka av. Därför varnade han mig också för att jag kommer att få kämpa mer för varje kilo men jag är beredd på det! Nu jäklar kör vi!
Operationen är verktyget som ska hjälpa mig att nå mitt mål. Jag vet att det inte kommer att bli lätt. Jag kommer garanterat ha ont och kanske må illa ha svårt att äta och dricka har jag dessutom otur så kommer jag få andra komplikationer. Men jag är redo att ta dom här riskerna för jag vill inte ha vikten som ett hinder längre! Och jo den hindrar mig i vissa situationer på ett sätt som ingen annan än jag själv kan förstå.
På facebook uppstod idag en diskussion om lägsta bmi för att få operation, Västervik har nämlig
en höjt den gränsen så hade jag sökt idag hade dom nekat mig operationen. Något som jag inte är helt övertygad om är rätt. Jag menar inte att dom ska låta "alla som vill" operera sig utan man måste göra en utvärdering från fall till fall.
Jag har kämpat med mi vikt sedan barnsben. Ibland hårdare ibland har det bara funnits i bakgrunden men problemet har alltid funnits där. Jag har problem med min hälsa som till viss del kan härledas till min övervikt, jag har ärftliga faktorer som också har med viktrelaterade sjukdomar att göra. Är det då rätt att neka mig operation för att det saknas kanske 10-12 kg fett på min kropp?
Jag har prova så många metoder utan att nå "normalvikt", viljan har funnits men jag har trots det inte lyckats. Tror ni det bara beror på lathet och dålig karaktär? Mmmm kanske... Eller så är kroppen så "sönderbantad" att den "vägrar" svara på bantningsmetoderna mer. Jag kan (kanske inte superlätt men) lätt gå ner 5kg men sen går jag upp dom plus 2 till. Vad gör det med kroppen och självförtroendet tror ni?
Jag är övertygad om att det finns många överviktiga i min ålder som känner igen sig i detta. Är det då rätt att neka dom chansen att äntligen nå normalvikt? En operation är inget lätt val. Det kommer att förändra hela livet! Jag är en riktig chokladgris -jag kanske aldrig mer kommer att kunna njuta av en smaskig chokladbit men jag är beredd att ta det. Jag älskar en smaskig räkmacka -jag kanske aldrig mer klarar äta en tekaka med massor av räkor, majonäs, ägg och allt annat guttit men jag är beredd att ta det för så viktigt är det för mig att gå ner i vikt.
Därför tycker jag det är bra att det är lång väntetid på operationen i stället. Jag har väntat nästan ett år och under den här tiden har jag hunnit fundera över om det här är rätt väg för mig.
Många på facebook tyckte att det var för lätt att få en operation och jag tycker då att det kan vara bättre att kanske ha tydligare information och kanske en betänketid kopplad till istället. Man ska hinna reflektera och tänka efter både två och tre gånger innan operationen genomförs. Det tror jag är viktigare än ett bmi.
tisdag 10 september 2013
Tom på energi
I dag är jag sjukt seg. Gick av natten igår morse, går dagen gick bra var skapligt pigg men missade ett mål shake. Fick helt enkelt inte i mig det.
Undrar om det kan vara det som gör att jag är seg och trött idag? Mår illa och är ganska urkig =(
Sur är jag också. Jag har inte gått ner så mycket som jag ska... Vi får väl se vad dom säger på torsdag.
Lyckas jag inte gå ner så kanske jag nekas operation vilket känns för jävligt! Speciellt med tanke på att jag verkligen inte har fuskat en enda gång!
Men det är bara att hålla tummar och tår att alla prover ser bra ut och att dom förstår att jag har gjort allt jag kan för att gå ner så mycket som dom vill...
Jag är inte redo att skriva några kiloantal här än men jag räknade ut att jag hittills har gått ner 15% av det jag vill gå ner totalt... En liten bit på väg, små små steg i rätt riktning =)
Undrar om det kan vara det som gör att jag är seg och trött idag? Mår illa och är ganska urkig =(
Sur är jag också. Jag har inte gått ner så mycket som jag ska... Vi får väl se vad dom säger på torsdag.
Lyckas jag inte gå ner så kanske jag nekas operation vilket känns för jävligt! Speciellt med tanke på att jag verkligen inte har fuskat en enda gång!
Men det är bara att hålla tummar och tår att alla prover ser bra ut och att dom förstår att jag har gjort allt jag kan för att gå ner så mycket som dom vill...
Jag är inte redo att skriva några kiloantal här än men jag räknade ut att jag hittills har gått ner 15% av det jag vill gå ner totalt... En liten bit på väg, små små steg i rätt riktning =)
måndag 9 september 2013
Varför jag väljer att göra en gastric bypass
Ja man kan ju fundera i det oändliga varför man väljer att göra si eller så i livet och många funderar säkert på varför jag väljer att göra en så stor operation som en gastric bypass faktiskt är.
Nästan varje dag på jobbet den här veckan har jag fått höra "men va ska DU gör en sån operation? Du är väl inte så stor" Öhh vem försöker ni lura? Mig? Sorry funkade inte ;) Eller den här är också bra "åh en sån skulle jag också vilja göra" kommet från en tjej som är fullkomligt "normalviktig"...
Nä jag gör inte den här operationen för att det är roligt! Hade jag sluppit så hade jag varit mycket lyckligare, men nu har jag satt mig i den här sitsen så då får jag göra något åt det.
Mitt främsta skäl att göra operationen är naturligtvis min hälsa. I dag äter jag tre olika mediciner som är hjärt-och kärlrelaterade. Jag har något som heter APC resistens vilket betyder att man har lättare att få blodproppar. I min släkt finns det typ 2 diabetes och jag själv hade graviditetsdiabetes när jag var gravid.
Redan här finns det ju tillräckligt med skäl tycker jag men dom här är ju bara dom rent medicinska.
Något annat som har hjälpt mig fatta beslutet är tanken på framtiden. Kroppen tar ju sjukt mycket stryk av att vara överviktig, knäna, ryggen, axlar ja hela kroppen kommer må så mycket bättre när jag lyckats gå ner i vikt. Jag kommer säkert få mer energi och ork vilket gynnar både mig och min familj.
När orken har infunnit sig hoppas jag att hjärnspökena försvinner i samma takt som kilona rasar av. Jag lovar dig att du kan fråga många "tjockisar" och dom kommer säga att dom har samma eller i alla fall liknande hjärnspöken.
Vikten hindrar mig från att göra saker som jag vill och det får vara slut med det nu! Om jag ska åka karusell med mina barn kollar jag så det finns någon som är tjockare än mig före i kön- för får den personen ner bygeln så får jag det, eller- får jag verkligen rum i sätena osv osv.
Äter vi på typ Mc Donalds så känns det som om (inte alla men det finns alltid NÅGON) folk glor med avsmak -för det är ju inte konstigt att hon är tjock som hon vräker i sig...
Eller när man en lördag har handlat godis till barnen och möter någon i affären som tittar ner i korgen, man ser avsmaken speglas i ansiktet, det behövs inga ord!
Ett annat ämne är kläder. Tänk att kunna gå och köpa normalstora kläder och slippa dessa tältformade plagg som bara är deprimerande. Jag skulle så gärna köpa snygga kläder men idag är det omöjligt, det finns säkert fina kläder i stora storlekar men jag avskyr att prova kläder och förnedra mig i provrum.
Provrum är nog set värsta som finns! Oavsett om det är jag eller någon annan som står där inne. En "kul" kommentar jag fått en gång som sitter fint i skallen - jag och en vän skulle prova kläder och jag föreslog ett plagg för henne nu råkade det vara stl44 i plagget hennes kommentar "hur jävla fet tror du jag är?" Öhhh sist jag beställde kläder köpte jag 48 i tröjorna...
Mycket handlar om hur man upplever att andra människor ser på en. Jag har alltid "låtsats" att jag skiter i vad andra tycker, men ärligt... andras uppfattning är viktigare än vad man vill erkänna.
Får man då höra att det har diskuterats vikt och utseende och man har varit uppe för diskussion så blir man ju naturligtvis lite stött. Det tror jag vem som helst skulle blir oavsett om det gäller utseende eller beteende.
Här är en blid som visar min "nya mage" =)
Nästan varje dag på jobbet den här veckan har jag fått höra "men va ska DU gör en sån operation? Du är väl inte så stor" Öhh vem försöker ni lura? Mig? Sorry funkade inte ;) Eller den här är också bra "åh en sån skulle jag också vilja göra" kommet från en tjej som är fullkomligt "normalviktig"...
Nä jag gör inte den här operationen för att det är roligt! Hade jag sluppit så hade jag varit mycket lyckligare, men nu har jag satt mig i den här sitsen så då får jag göra något åt det.
Mitt främsta skäl att göra operationen är naturligtvis min hälsa. I dag äter jag tre olika mediciner som är hjärt-och kärlrelaterade. Jag har något som heter APC resistens vilket betyder att man har lättare att få blodproppar. I min släkt finns det typ 2 diabetes och jag själv hade graviditetsdiabetes när jag var gravid.
Redan här finns det ju tillräckligt med skäl tycker jag men dom här är ju bara dom rent medicinska.
Något annat som har hjälpt mig fatta beslutet är tanken på framtiden. Kroppen tar ju sjukt mycket stryk av att vara överviktig, knäna, ryggen, axlar ja hela kroppen kommer må så mycket bättre när jag lyckats gå ner i vikt. Jag kommer säkert få mer energi och ork vilket gynnar både mig och min familj.
När orken har infunnit sig hoppas jag att hjärnspökena försvinner i samma takt som kilona rasar av. Jag lovar dig att du kan fråga många "tjockisar" och dom kommer säga att dom har samma eller i alla fall liknande hjärnspöken.
Vikten hindrar mig från att göra saker som jag vill och det får vara slut med det nu! Om jag ska åka karusell med mina barn kollar jag så det finns någon som är tjockare än mig före i kön- för får den personen ner bygeln så får jag det, eller- får jag verkligen rum i sätena osv osv.
Äter vi på typ Mc Donalds så känns det som om (inte alla men det finns alltid NÅGON) folk glor med avsmak -för det är ju inte konstigt att hon är tjock som hon vräker i sig...
Eller när man en lördag har handlat godis till barnen och möter någon i affären som tittar ner i korgen, man ser avsmaken speglas i ansiktet, det behövs inga ord!
Ett annat ämne är kläder. Tänk att kunna gå och köpa normalstora kläder och slippa dessa tältformade plagg som bara är deprimerande. Jag skulle så gärna köpa snygga kläder men idag är det omöjligt, det finns säkert fina kläder i stora storlekar men jag avskyr att prova kläder och förnedra mig i provrum.
Provrum är nog set värsta som finns! Oavsett om det är jag eller någon annan som står där inne. En "kul" kommentar jag fått en gång som sitter fint i skallen - jag och en vän skulle prova kläder och jag föreslog ett plagg för henne nu råkade det vara stl44 i plagget hennes kommentar "hur jävla fet tror du jag är?" Öhhh sist jag beställde kläder köpte jag 48 i tröjorna...
Mycket handlar om hur man upplever att andra människor ser på en. Jag har alltid "låtsats" att jag skiter i vad andra tycker, men ärligt... andras uppfattning är viktigare än vad man vill erkänna.
Får man då höra att det har diskuterats vikt och utseende och man har varit uppe för diskussion så blir man ju naturligtvis lite stött. Det tror jag vem som helst skulle blir oavsett om det gäller utseende eller beteende.
Här är en blid som visar min "nya mage" =)
onsdag 4 september 2013
Ja kära hjärtanes
Nu har hungern lagt sig. Jag är inte hungrig och har kommit in i bra rutiner för när jag måste äta.
Visst är jag lite yr i bollen ibland och rätt seg men nu är jag ju halvvägs så det är bara att hänga i!
Jag försöker röra på mig men fy vad trött jag är när jag kommer hem från jobbet. Men som sagt jag försöker... I dag till exempel tog jag faktiskt cykeln till föräldramötet istället för bilen. Pluspoäng på det?
Mitt problem är att jag inte kan låta bli vågen... Jag hatar den där jävla saken som tickar fram siffor som jag inte vill se. Lik förbannat så ställer jag mig på den varje morgon, ja nykissad och naken naturligtvis man vill ju att den ska visa fina siffror - men nähä det händer inte ett skit!
Nu ska jag inte väga mig mer denna vecka... (oj oj lovade jag för mycket nu?)
På tal om annat så var jag ju på föräldramöte idag... Å kära nån säger jag bara! Ibland undrar man faktiskt hur det är ställt!
Visst är jag lite yr i bollen ibland och rätt seg men nu är jag ju halvvägs så det är bara att hänga i!
Jag försöker röra på mig men fy vad trött jag är när jag kommer hem från jobbet. Men som sagt jag försöker... I dag till exempel tog jag faktiskt cykeln till föräldramötet istället för bilen. Pluspoäng på det?
Mitt problem är att jag inte kan låta bli vågen... Jag hatar den där jävla saken som tickar fram siffor som jag inte vill se. Lik förbannat så ställer jag mig på den varje morgon, ja nykissad och naken naturligtvis man vill ju att den ska visa fina siffror - men nähä det händer inte ett skit!
Nu ska jag inte väga mig mer denna vecka... (oj oj lovade jag för mycket nu?)
På tal om annat så var jag ju på föräldramöte idag... Å kära nån säger jag bara! Ibland undrar man faktiskt hur det är ställt!
måndag 2 september 2013
Sakta men säkert
kryper vågen neråt. 2,8kg ner sedan förra måndagen. Bra men lite för långsamt för att jag ska vara nöjd.
Jag måste ha gått ner 10 kg tills den 12/9 så nu är det hård körning!
Jag har faktiskt inte fuskat en enda gång trots kalas och barnens helg mys! Något jag faktiskt är ganska stolt över!
Dessutom har jag börjat motionera =) Runkeeper är min nya vän. Det går inte fort men det är en början. 6,6 km i fredags, 7,4km i går och 3,8km hittills idag.
Nu hoppas jag bara jag ska få den här längtan som alla pratar om. Längtan att ge sig ut och träna - den har jag inte än... Men efter att ha sparkat mig själv på smalbenen ut av bara faan så kommer jag iväg ut.
Efter lite fix och trix har jag lyckats byta bort nästan hela min nattvecka. Det känns riktigt skönt! Nu ska jag gå förmiddag fram till fredag sen går jag natt dom sista dagarna. Kan säga att det var en stor sten som föll när jag fick igenom det. Tur att man har förstående chefer!
Jag måste ha gått ner 10 kg tills den 12/9 så nu är det hård körning!
Jag har faktiskt inte fuskat en enda gång trots kalas och barnens helg mys! Något jag faktiskt är ganska stolt över!
Dessutom har jag börjat motionera =) Runkeeper är min nya vän. Det går inte fort men det är en början. 6,6 km i fredags, 7,4km i går och 3,8km hittills idag.
Nu hoppas jag bara jag ska få den här längtan som alla pratar om. Längtan att ge sig ut och träna - den har jag inte än... Men efter att ha sparkat mig själv på smalbenen ut av bara faan så kommer jag iväg ut.
Efter lite fix och trix har jag lyckats byta bort nästan hela min nattvecka. Det känns riktigt skönt! Nu ska jag gå förmiddag fram till fredag sen går jag natt dom sista dagarna. Kan säga att det var en stor sten som föll när jag fick igenom det. Tur att man har förstående chefer!
lördag 31 augusti 2013
Flytdiet
I måndags den 26/8 började jag som sagt mitt nya liv.
Tre veckor innan operationen måste man gå på flytdiet alltså äta måltidsersättning i flytandeform. Man lever på knappt 800 kcal jämfört med normala ca 2000 kcal.
Första dagen gick bra, andra knorrade det lite, tredje höll jag på att bita huvudet av alla i min närhet... Hungrig som en varg och superlättirriterad... Då fick jag se i mina papper att jag ju faktiskt får dricka buljong, så det blev en tur till affären för att införskaffa några tärningar. Efter det har det gått lite bättre. Men visst är jag hungrig. Och jag tror aldrig förr jag har varit sugen på så mycket som nu och överallt pratas det om mat. Till och med när jag lyssnar på ljudbok om mord så pratar dom om mat åååhh jag blir tokig!
I morgon ska vi ha kalas för sonen som har fyllt år så i fredags var det hög tid att baka lite... Det var nära många gånger att det slank ner en smakbit men vet ni? Jag klarade mig! Inte en enda smakbit!!! Stolt? JAAA det kan ni ge er faan på!
Nu är det lördag, barnen äter lördagsgodis men jag suger i mig en shake... 15 dagar kvar...
Bara hoppas att prover och ekg ser bra ut och att jag lyckas gå ner dom 10kg dom kräver för att man ska få genomföra operationen... 10kg på 3 veckor mmm kämpa kämpa
Jag är rädd att kommande veckan blir tuff. Jag jobbar natt och kära maken eftermiddag. Nattvecka brukar betyda dåligt med sömn för mig vilket brukar betyda sviktande humör... Kombinera det med hunger... uj
Tre veckor innan operationen måste man gå på flytdiet alltså äta måltidsersättning i flytandeform. Man lever på knappt 800 kcal jämfört med normala ca 2000 kcal.
Första dagen gick bra, andra knorrade det lite, tredje höll jag på att bita huvudet av alla i min närhet... Hungrig som en varg och superlättirriterad... Då fick jag se i mina papper att jag ju faktiskt får dricka buljong, så det blev en tur till affären för att införskaffa några tärningar. Efter det har det gått lite bättre. Men visst är jag hungrig. Och jag tror aldrig förr jag har varit sugen på så mycket som nu och överallt pratas det om mat. Till och med när jag lyssnar på ljudbok om mord så pratar dom om mat åååhh jag blir tokig!
I morgon ska vi ha kalas för sonen som har fyllt år så i fredags var det hög tid att baka lite... Det var nära många gånger att det slank ner en smakbit men vet ni? Jag klarade mig! Inte en enda smakbit!!! Stolt? JAAA det kan ni ge er faan på!
Nu är det lördag, barnen äter lördagsgodis men jag suger i mig en shake... 15 dagar kvar...
Bara hoppas att prover och ekg ser bra ut och att jag lyckas gå ner dom 10kg dom kräver för att man ska få genomföra operationen... 10kg på 3 veckor mmm kämpa kämpa
Jag är rädd att kommande veckan blir tuff. Jag jobbar natt och kära maken eftermiddag. Nattvecka brukar betyda dåligt med sömn för mig vilket brukar betyda sviktande humör... Kombinera det med hunger... uj
Hej! Jag är en tjockis!
Så har jag sett på tv att dom säger när dom kommer på möte hos Anonyma alkoholister, eller nästan i alla fall...
Hur som helst så tror jag på att erkänna för sig själv och sin omgivning hur läget är. Vågar eller vill man inte själv inse att man är alkoholist/överviktig/narkoman/egoist eller vad det nu än må vara så kan man inte förvänta sig att problemet ska lösa sig. Då får man (och omgivningen)leva med det.
Jag har länge insett mitt problem men har inte haft tillräckligt med kraft att ta tag i det på riktigt. Visst har jag gjort några (tappra?) försök men det har alltid slutat med fiasko. Ner 10 kg och upp 15... Dålig på matte har jag alltid varit men till och med jag fattar att det inte funkar i längden.
För några år sedan gjorde jag ett försök med LCHF. Det funkade kanonbra, gick ner bra i vikt, var mätt och nöjd men plötsligt började jag må skit psykiskt. Om det var av LCHF eller livet vet jag inte. Men det var hemska hjärtklappningar, ångest, yrsel och en känsla av att inte räcka till på något plan.
Jag försökte då få hjälp först på min vårdcentral och senare på Sensia genom jobbet. Vårdcentralen var ju fullkomligt meningslöst -kunde ju lika gärna ha pratat med en tall i skogen noll gensvar, den enda jag fick var "Ditt hjärta låter bra. Förmodligen har du lite magkatarr. Sluta stressa så löser det sig" Va faan det som stressar mig är att jag inte mår bra, och jag mår inte bra för att jag stressas... Hönan -ägget-ägget- hönan... Hur ska man kunna bryta det själv?
Till att sluta av med bröt jag ihop hos sköterskan på jobbet. Hon såg fullkomligt förskräckt ut (bara det fick mig nästan att börja psykskratta) men hon skickade mig hur som helst på samtal hos Sensias "pratperson" även att det inte var "ett jobbproblem".
Jag fick på nåder träffa en dam som noggrant poängterade att hon inte hade egentlig utbildning för just såna samtal och att dom bara kunde godkänna tre samtal eftersom "det inte är arbetsrelaterat".
Hur som helst så kommer jag aldrig prova LCHF igen, Sensia och min vårdcentral tappar mer och mer av mitt förtroende och jag är fortfarande tjock...
Mina tankar om min vikt snurrade allt mer. Hur ska jag lyckas komma ner i till "hälsosam vikt"? Jag bryr mig inte ett skit om utseendet egentligen för mig handlar det om överlevnad. Jag vill leva länge och jag vill leva ett annat liv än det jag gör idag. Jag vill inte begränsas av min vikt! Oavsett om problemet "bara finns i min hjärna" eller om det är verkliga hinder så vägrar jag låta det förhindra mig i fortsättningen!
Vissa hinder finns bara i hjärnan, det är jag fullkomligt medveten om.
"Man" (läs jag och många andra tjocka)tror att "normala" inte gör annat än förfasar sig för hur vi feta människor ser ut, äter, inte når ner till skosnörena osv.
Och visst är det så att "normala" (vad faan nu som är "normalt") pratar om oss feta, kom inte och säg annat för då ljuger ni! Jag vet att det pratas. Jag pratar själv om andra som är ditten och datten och gör si och gör så.
Nåja prata på bara det lär jag göra.
Det som ledde mig till det beslut som jag har tagit idag var en AT läkare på vårdcentralen. Jag sökte dit för ett öra som värkte, det slutade med att örat fortsatte värka men han sådde ett frö om förhoppningen om att kanske äntligen kunna gå ner i vikt. Han började prata om gastric bypass operation.
Visst hade jag hört talas om det men trodde aldrig att det skulle kunna vara aktuellt för mig. Visst är jag stor men i min värld är den operationen till för extremt storavuxna... Men jo jag kvalade in i den kategorin... Snacka om Wake up call!
Jag åkte hem och funderade, läste, funderade och läste lite till. Sen bestämde jag mig för att söka upp den här AT läkaren igen. Vi diskuterade fram och tillbaka och han skrev en remiss till Västervik. Visst ligger jag precis på nedre gränsen, precis i underkant, och hade jag inte haft dom ärftliga sjukdomar som finns i släkten hade han aldrig skickat remissen men nu testade vi i alla fall.
Det vart en lång väntan. Tiden segade sig fram och jag tyckte inget hände sen fick jag komma på möte med kirurgen. Han pratade mest om nackdelarna och riskerna, något som jag redan läst en massa om. Även han tyckte att det var gränsfall om jag skulle godkännas men med min hälsa i fokus och eftersom jag var så väl förberedd och medveten om så väl risker som fördelar så tyckte han att jag var en patient som skulle prioriteras.
I april tror jag det var fick jag besked, jag skulle få en operation. Tyvärr var det ganska lång väntan och hela sommaren gick. Det var många funderingar fram och tillbaka. Har jag provat allt? Kanske det skulle gå om jag bara... osv
Men nu är vi här! Om 2 veckor ska jag läggas in i Västervik för att "sänka min mage" som min älskade lilla son säger.
Hur som helst så tror jag på att erkänna för sig själv och sin omgivning hur läget är. Vågar eller vill man inte själv inse att man är alkoholist/överviktig/narkoman/egoist eller vad det nu än må vara så kan man inte förvänta sig att problemet ska lösa sig. Då får man (och omgivningen)leva med det.
Jag har länge insett mitt problem men har inte haft tillräckligt med kraft att ta tag i det på riktigt. Visst har jag gjort några (tappra?) försök men det har alltid slutat med fiasko. Ner 10 kg och upp 15... Dålig på matte har jag alltid varit men till och med jag fattar att det inte funkar i längden.
För några år sedan gjorde jag ett försök med LCHF. Det funkade kanonbra, gick ner bra i vikt, var mätt och nöjd men plötsligt började jag må skit psykiskt. Om det var av LCHF eller livet vet jag inte. Men det var hemska hjärtklappningar, ångest, yrsel och en känsla av att inte räcka till på något plan.
Jag försökte då få hjälp först på min vårdcentral och senare på Sensia genom jobbet. Vårdcentralen var ju fullkomligt meningslöst -kunde ju lika gärna ha pratat med en tall i skogen noll gensvar, den enda jag fick var "Ditt hjärta låter bra. Förmodligen har du lite magkatarr. Sluta stressa så löser det sig" Va faan det som stressar mig är att jag inte mår bra, och jag mår inte bra för att jag stressas... Hönan -ägget-ägget- hönan... Hur ska man kunna bryta det själv?
Till att sluta av med bröt jag ihop hos sköterskan på jobbet. Hon såg fullkomligt förskräckt ut (bara det fick mig nästan att börja psykskratta) men hon skickade mig hur som helst på samtal hos Sensias "pratperson" även att det inte var "ett jobbproblem".
Jag fick på nåder träffa en dam som noggrant poängterade att hon inte hade egentlig utbildning för just såna samtal och att dom bara kunde godkänna tre samtal eftersom "det inte är arbetsrelaterat".
Hur som helst så kommer jag aldrig prova LCHF igen, Sensia och min vårdcentral tappar mer och mer av mitt förtroende och jag är fortfarande tjock...
Mina tankar om min vikt snurrade allt mer. Hur ska jag lyckas komma ner i till "hälsosam vikt"? Jag bryr mig inte ett skit om utseendet egentligen för mig handlar det om överlevnad. Jag vill leva länge och jag vill leva ett annat liv än det jag gör idag. Jag vill inte begränsas av min vikt! Oavsett om problemet "bara finns i min hjärna" eller om det är verkliga hinder så vägrar jag låta det förhindra mig i fortsättningen!
Vissa hinder finns bara i hjärnan, det är jag fullkomligt medveten om.
"Man" (läs jag och många andra tjocka)tror att "normala" inte gör annat än förfasar sig för hur vi feta människor ser ut, äter, inte når ner till skosnörena osv.
Och visst är det så att "normala" (vad faan nu som är "normalt") pratar om oss feta, kom inte och säg annat för då ljuger ni! Jag vet att det pratas. Jag pratar själv om andra som är ditten och datten och gör si och gör så.
Nåja prata på bara det lär jag göra.
Det som ledde mig till det beslut som jag har tagit idag var en AT läkare på vårdcentralen. Jag sökte dit för ett öra som värkte, det slutade med att örat fortsatte värka men han sådde ett frö om förhoppningen om att kanske äntligen kunna gå ner i vikt. Han började prata om gastric bypass operation.
Visst hade jag hört talas om det men trodde aldrig att det skulle kunna vara aktuellt för mig. Visst är jag stor men i min värld är den operationen till för extremt storavuxna... Men jo jag kvalade in i den kategorin... Snacka om Wake up call!
Jag åkte hem och funderade, läste, funderade och läste lite till. Sen bestämde jag mig för att söka upp den här AT läkaren igen. Vi diskuterade fram och tillbaka och han skrev en remiss till Västervik. Visst ligger jag precis på nedre gränsen, precis i underkant, och hade jag inte haft dom ärftliga sjukdomar som finns i släkten hade han aldrig skickat remissen men nu testade vi i alla fall.
Det vart en lång väntan. Tiden segade sig fram och jag tyckte inget hände sen fick jag komma på möte med kirurgen. Han pratade mest om nackdelarna och riskerna, något som jag redan läst en massa om. Även han tyckte att det var gränsfall om jag skulle godkännas men med min hälsa i fokus och eftersom jag var så väl förberedd och medveten om så väl risker som fördelar så tyckte han att jag var en patient som skulle prioriteras.
I april tror jag det var fick jag besked, jag skulle få en operation. Tyvärr var det ganska lång väntan och hela sommaren gick. Det var många funderingar fram och tillbaka. Har jag provat allt? Kanske det skulle gå om jag bara... osv
Men nu är vi här! Om 2 veckor ska jag läggas in i Västervik för att "sänka min mage" som min älskade lilla son säger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)