Nästan varje dag på jobbet den här veckan har jag fått höra "men va ska DU gör en sån operation? Du är väl inte så stor" Öhh vem försöker ni lura? Mig? Sorry funkade inte ;) Eller den här är också bra "åh en sån skulle jag också vilja göra" kommet från en tjej som är fullkomligt "normalviktig"...
Nä jag gör inte den här operationen för att det är roligt! Hade jag sluppit så hade jag varit mycket lyckligare, men nu har jag satt mig i den här sitsen så då får jag göra något åt det.
Mitt främsta skäl att göra operationen är naturligtvis min hälsa. I dag äter jag tre olika mediciner som är hjärt-och kärlrelaterade. Jag har något som heter APC resistens vilket betyder att man har lättare att få blodproppar. I min släkt finns det typ 2 diabetes och jag själv hade graviditetsdiabetes när jag var gravid.
Redan här finns det ju tillräckligt med skäl tycker jag men dom här är ju bara dom rent medicinska.
Något annat som har hjälpt mig fatta beslutet är tanken på framtiden. Kroppen tar ju sjukt mycket stryk av att vara överviktig, knäna, ryggen, axlar ja hela kroppen kommer må så mycket bättre när jag lyckats gå ner i vikt. Jag kommer säkert få mer energi och ork vilket gynnar både mig och min familj.
När orken har infunnit sig hoppas jag att hjärnspökena försvinner i samma takt som kilona rasar av. Jag lovar dig att du kan fråga många "tjockisar" och dom kommer säga att dom har samma eller i alla fall liknande hjärnspöken.
Vikten hindrar mig från att göra saker som jag vill och det får vara slut med det nu! Om jag ska åka karusell med mina barn kollar jag så det finns någon som är tjockare än mig före i kön- för får den personen ner bygeln så får jag det, eller- får jag verkligen rum i sätena osv osv.
Äter vi på typ Mc Donalds så känns det som om (inte alla men det finns alltid NÅGON) folk glor med avsmak -för det är ju inte konstigt att hon är tjock som hon vräker i sig...
Eller när man en lördag har handlat godis till barnen och möter någon i affären som tittar ner i korgen, man ser avsmaken speglas i ansiktet, det behövs inga ord!
Ett annat ämne är kläder. Tänk att kunna gå och köpa normalstora kläder och slippa dessa tältformade plagg som bara är deprimerande. Jag skulle så gärna köpa snygga kläder men idag är det omöjligt, det finns säkert fina kläder i stora storlekar men jag avskyr att prova kläder och förnedra mig i provrum.
Provrum är nog set värsta som finns! Oavsett om det är jag eller någon annan som står där inne. En "kul" kommentar jag fått en gång som sitter fint i skallen - jag och en vän skulle prova kläder och jag föreslog ett plagg för henne nu råkade det vara stl44 i plagget hennes kommentar "hur jävla fet tror du jag är?" Öhhh sist jag beställde kläder köpte jag 48 i tröjorna...
Mycket handlar om hur man upplever att andra människor ser på en. Jag har alltid "låtsats" att jag skiter i vad andra tycker, men ärligt... andras uppfattning är viktigare än vad man vill erkänna.
Får man då höra att det har diskuterats vikt och utseende och man har varit uppe för diskussion så blir man ju naturligtvis lite stött. Det tror jag vem som helst skulle blir oavsett om det gäller utseende eller beteende.
Här är en blid som visar min "nya mage" =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar