På uppvaket

togs jag omhand av jättegullig personal. Det första jag minns är att jag får ett tuss att blöta munnen med å det var ljuvligt! Man är så sjukt torr i munnen när man vaknar.

Jag vet att jag ringer Andreas men jag vet inte riktigt vad vi pratade om... groggy mmm lite...

Sköterskorna är inte helt nöjda med min syresättning å apparaterna piper och tutar. När man är sövd så faller lungorna ihop och kan ha svårt att "öppna" sig igen. Jag får blåsa i en liten grunka som ser ut som en trumpet. Som tur är så lät den inte i alla fall =)

Jag skrattade gott flera gånger åt dom på iva, som det heter dit man kommer efter uppvaket. Dom kallade mig liten och tyckte jag hade små händer... Ja lite tokiga var dom allt.

Framåt eftermiddagen fick jag komma upp på rummet igen och nu hade jag fått en rumskamrat. En äldre dam med magont.
Kvällen sov jag mest hade lite ont men fick bra smärtlindring. Natten sov jag inget vidare, ont, snarkande tant och svårt att hitta bra sovställning men jag vaknade i alla fall upp med ett gott humör på tisdagen.

Nu var det dags att börja dricka, 1 dl klar vätska på 20 minuter... Hur ska det gå till? 1 liter ville dom att jag skulle få ner. Med tesked som man lägger ner efter varje gång så gick det väl skapligt. Dom var inte helt nöjda med mängden jag fick i mig, borde ha druckit ett par deciliter till.

På tisdags eftermiddagen fick jag besök av min älskade man och två av våra fina barn. Dottern tyckte nog att det var lite läskigt att jag fortfarande hade dropp i handen och säkert såg lite sliten ut.
Droppet togs bort på kvällen för kärlet hade spruckit så vätskan rann ut i handen så handen var precis uppsvullen och såg ut som en liten fotboll. Det har som tur är lagt sig nu och jag kan ha mina ringar igen.

På onsdagmorgon får jag besked att jag får åka hem =)