Nu är äntligen jobbarveckan över! Oh my vad det var segt dom sista dagarna. På lördagen var det en kollega som behövde vara ledig så jag ställde upp och jobbade över 2,5 timme men det borde jag kanske ha låtit bli... Jag var så slut när jag gick hem så jag visste knappt vilket håll jag skulle gå. Till råga på allt så var det ju skitnatten när man slutar 22,06 och börjar, det sega 12 timmarspasset, 06,00 på söndagmorgonen igen.
Så nu är jag så nära död man kan bli utan att kallna ;)
Det har trots allt gått bra att jobba. Det enda jag har känt av är när jag behövt lyfta högt och tungt som vid ventilbyte odl. Man borde kanske be om hjälp lite oftare men jag är ju lite envis och vill gärna klara mig själv.
Nu vilar vi en vecka sen kör vi hårt igen.
Just nu kretsar det mesta i mitt liv runt mat, vikt, nya rutiner och liknande. Och det är väl så det måste vara men ibland blir jag förundrad över hur rättfram och frågvisa somliga kan vara. Jag har väl i princip inget emot att svara på hur mycket jag väger, vad jag har för BMI osv Men ibland undrar man varför somliga frågar. Är det för att ha något att skratta åt med sina vänner över en kopp kaffe eller vad?
Jag har fått frågor från människor som jag inte känner utan bara är ytligt bekant med, en person frågade vad jag hade för BMI helt utan att motivera varför hen ville veta det. Å dum som jag är svarar jag snällt och sen börjar jag fundera på vad personen ska ha den informationen till. Jag borde ha motfrågat med "hur mycket pengar har du på banken?"
Jag har inget emot frågor om jag vet att den som frågar gör det av välvilja eller för att personen själv går i tankar om vikt och hälsa, men frågor som "jaha går du ner nått nu" eller "hur mycket har du kvar att gå ner nu" kommer jag inte svara på längre.
Det räcker att jag själv har ågren för att vågen inte rör sig i den hastighet som jag önskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar