Att ta plats

Jag har funderat lite på det här att TA PLATS alltså inte bara rent fysiskt.
När jag känner mig "hemma och bekväm" kan jag nog upplevas som en person som tar plats tror jag. Eller? När jag trivs så har jag lätt att uttrycka vad jag tycker och känner.

I helgen var min älskade make och jag iväg på spa-helgen som jag fick i födelsedagspresent.
Det var HELT underbart för utom att varken mannen eller jag är personer som TAR plats. Spa avdelningen var ganska överbefolkad och det var fullt med folk överallt. Poolen som var ganska liten var det fullt med folk, bubbelpoolen var det två par som hade totalt ockuperat och i solrummet var alla stolar upptagna. Somliga bara skred fram och tog plats medans vi flyttade på oss när det kom någon som ville fram. Hur kommer det sig att det blir så? Varför är det så självklart för somliga att det är DOM som ska sitta i poolen eller gå fram precis där man står? Varför är det så svårt att hävda "sin rätt" och helt enkelt bara mosa ner sig i bubbelpoolen så dom andra som har suttit där hur länge som helst får flytta på sig?
Nä vi valde istället att strunta i det och lämna spaavdelningen och gå tillbaka till vårt rum. Vi hade ett kanonfint rum och trivs bra i varandras sällskap men visst hade vi gärna kanske lagt oss en stund i solrummet eller i bubbelpoolen men vi KAN inte kräva vår plats!!!

Ett annat tillfälle när man borde ryta ifrån rejält var jag med om idag. Jag har en leverfläck som har börjat växa och klia så jag sökte upp sjukvården för att ta bort den.
Jag betalade 200kr och sätter mig i väntrummet. Jag blir inkallad till ett rum för mer väntan plötsligt störtar en stor läkare in i 180km/h. Han ber mig visa leverfläcken drar tag i tröjan så jag håller på att tippa omkull, river på den med naglarna och säger "åldervårta du behöver inte ta bort du kan riva bort med nagel" Fast om jag vill... säger jag "nä du inte behöva" säger han och rusar ut genom dörren...
Öhhh hallå!!! Det tog inte ens 2 jävla minuter!!! Hur ända in i helvete tror dom att man ska kunna få förtroende för en sån läkare (eller var det vaktmästaren igen?) Nästa gång kommer jag kräva en annan läkare den här mannen borde inte få ta emot patienter!!!
Här borde jag ha krävt att få träffa någon annan, men vad gör jag? Jo jag blir skitförbannad och går därifrån. MEN VARFÖR säger jag inte ifrån!?? Jag litar inte på det han sa, jag kommer vilja undersöka/ ta bort den i alla fall. Varför ska jag då betala en gång till? Morr!

Däremot på jobbet där talar jag om vad jag tycker därför är jag väl jobbig och inte speciellt populär. Jag har lugnat mig mycket dom sista åren, jag har insett att det bästa är att göra som "alla andra" jag gör det jag är där för och skiter i resten... Jag tycker det finns mycket som skulle kunna förbättras och som man skulle kunna göra bättre men när man bara får skit när man kommer med förslag så är det bättre att ge faan i det!
Nu har jag börjat känna att mitt självförtroende sviktar även på jobbet. Det känns som somliga har en föreställning om HUR jag är som inte stämmer med hur jag upplever att jag är.
Ibland är det nog tur att man inte vet vad folk säger om en... Att det finns som pratar har man ju förstått...