Så styrigt det kan bli! Efter att ha sovit 20 timmar på två dygn och ätit bra mat i rätt tid kände jag mig fit for fight igen. Glad i hågen styrde jag kosan mot mitt kära Ljunghäll för att riva av dom 12 sista timmarna...
Jag hann jobba i knappt 2 timmar, sen ringer min mamma och säger att Selma har så ont i magen att hon inte kan äta.
Jag hade kanske inte reagerat lika mycket om allt varit som vanligt men nu hade Selma ramlat av en häst ganska rejäl på lördagen. Hon landade på magen och klagade på att hon hade ont i höften. Efter det var hon hos sin far så jag hade inte haft så mycket kontakt med honom utan var säker på att han skulle höra av sig om hon blev sämre.
Men men nu var det mormor/mamma som ringde och vi beslutade att ringa 1177. Där tyckte dom absolut att hon skulle undersökas så det var bara att stämpla ut och sätta sig i bilen.
Väl nere i Västervik (ja våran hälsocentral är stängd på helger och kvällar skulle du skada dig en vardag så måste du planera det noga då dom helst inte tar emot akutfall...nå ja sidospår det där...) tog dom mycket väl hand om Selma. Dom undersökte henne noga och gjorde en skiktröntgen. Röntgen visade inget alarmerande men dom ville att vi skulle stanna kvar för fortsatt utredning nästa dag. Klockan 2 på natten fick vi ett rum med en säng så hård så det var som att ligga direkt på ett plankgolv! Aaaooo som faan sa mina höfter när jag vaknade.
Selma fick inte äta så hon fick dropp. Till sist verkade smärtan sakta klinga ut och hon fick börja äta. Någon förklaring till smärtorna fick vi aldrig men det var ju skönt att det gick över och inte verkar ha med ridolyckan att göra.
När jag kom hem var det bara att kasta sig över tapeterna som skulle upp i vardagsrummet. Tiden rusar iväg när man håller på med sånt tycker jag. Nu var jag inte helt överens med dom här tapeterna, det var papperstapet som skulle svälla och läggas omlott... Omodernt helvete!
Men si nu hänger dom där till sist =)
Onsdagen var det dags för möte på BUP i Västervik. Nu verkar det som om dom vill ändra på pojkens diagnos, vi får väl se vad som händer framöver. Jag tyckte läkaren var väldigt bra, kompetent och saklig.
Efter mötet kastade vi oss in i bilen och drog till min älskade syster och hennes man i Alingsås. Det var dags för Magnus den store på Rondo! Asroligt! Verkligen! Jag gillar verkligen att gå på uppträdande och liknande =) (ett tips till er;))
Synd bara att vi inte hann umgås mer med syster och svågern.
På torsdagsmorgonen när vi slog upp våra blå (dryga timmen senare än tänkt) så låg det snö på marken!!! WTF! Hatar snö!
Nå ja en snabb frulle sedan iväg mot Ullared =) Å jäklar vilken dag det blev!!! Dom flesta julklapparna inhandlade, inte alls mycket folk och en go å glad älskad make!

Natten till bringade vi på hotell Strandbaden i Falkenberg. Ett superfint hotell rummet var lite litet men allt var rent å fräscht å fint.
Listor skrev och det räknades en hel del den kvällen. Fredagen skulle ägnas åt att inhandla det allra sista.

Efter en gigantisk hotellfrukost begav vi oss åter mot Gekås.
Fredagen bjöd på lite mer folk men det var fortfarande framkomligt och vi hittade allt vi tänkt oss (utom kopparfatet som jag glömde kolla efter :( )
Så nu är alla julklappar inköpta och är gömda någonstans i huset och väntar på att bli inslagna =)
Skönt att det är klart i alla fall.
I dag har jag mest plockat och städat, vi har flyttat Gabriels rum upp till det som var kontor och kontoret ska mer till källaren... Rörigt blir det men snart så tar det kanske form.
Jag har varit lite kaxig och ätit lite onyttigheter när vi varit iväg. Det har funkat bra jag har varken somnat, spytt eller fått ont i magen så katig som jag är vågade jag mig på att köpa lite lördagsgodis idag... Nu vet jag hur det känns att dumpa...